En helt vanlig dag
Inte många dagar är längre en sketen tisdag eller torsdag slog det mig en morgon. Alltid är det något som ska firas.
Är det inte fotens dag eller fothälsodagen så är det vänsterhäntas dag. Högerhänta får klara sig utan en egen, men de kan å andra sidan tänka på sin högra hand på tankens dag.
Jag kände mig plötsligt utmattad av alla dessa nytillkomna högtidsdagar. Vad var det egentligen för fel på vanliga vardagar?
Knappt hade man rivit av barnsäkerhetsdagen och barnens dag förrän det var dags för förskolans dag. Det pysslades, installerades klämskydd och gullades med förskollärare hej vilt. Därefter kom tacksamt nog mors dag så man äntligen fick vila upp sig.
Vissa dagar var tveklöst körigare än andra, som till exempel min egen och grannens födelsedag, som numera även blivit Estelles dopdag. Detta fantastiska datum sammanfaller dessutom med internationella dagen för biologisk mångfald. Jag sände en snabb tanke till grannen, Estelle och okända marina livsformer i djuphavsgravarna för att sedan fortsätta med mina högst vardagliga funderingar.
En annan dag när man tvingas välja är den 17 mars. Då firas både irländska Saint Patricks day och kollektivavtalets dag. Valet står mellan pub eller torgmöte, nytta eller nöje. Sist hade jag helt enkelt svingat en bägare för fackförbundsrörelsen och andats ut. Två flugor i en smäll kunde aldrig vara fel.
Det är inte mer än rätt att myggholken får dela dag med internationella musarmsdagen, tänkte jag irriterat. Det kunde inte vara rimligt att varendaste liten företeelse skulle göra anspråk på en helt egen dag. Året har 365 kalenderdagar, men 386 temadagar och flera är säkert att vänta.
Populärast är 6 juni, då inte mindre än fem olika fenomen uppvaktas samtidigt. Med pompa och ståt firas nationaldagen, som till och med har gått och blivit röd. Vissa passar också på att minnas Dagen D, då 160 000 allierade soldater steg iland i Normandie under andra världskriget. Året var 1944. Eller också kan man i all enkelhet celebrera fruktens, färskpotatisens och sillens dag.
Som träffad av en blixt gjorde jag en ny upptäckt. Förvånansvärt många av de här dagarna verkar ha tillägnats olika maträtter. Till exempel har vi fetaostens, räkmackans och grynkorvens dag för att nämna några. Inte heller ska vi glömma bort sötebrödsdagar som kanelbullens, kladdkakans och chokladens. Som tur är finns både flourtantens dag och tandborstbytardagen som motvikt till dessa kariesodlande dygn.
Lite uppgivet bläddrade jag framåt i almanackan. Blodgivardagen följdes av jongleringsdagen, sedan kom picknickdagen och midsommar. Men så plötsligt tvärstannade jag i kalendern. Där, inklämd mellan Johannes Döparens dag och solidaritetsdagen för tortyroffer, hittade jag den. Måndagen den 25 juni. En dag helt utan åtaganden och möjliga jippon. Det om något är väl värt att fira.