Sverige med på svarta listan

Förra året mördades 76 personer i världen på grund av sitt fackliga arbete. Över 300 sattes i fängelse. Det visar Världsfacket IFS årliga rapport över kränkningar av fackliga rättigheter. 

2011 var ett dramatiskt år. Under den arabiska våren spelade de fackliga organisationerna en stor roll, men de fick också betala ett högt pris för det. Bland dem som fängslades och greps i Tunisien och Egypten fanns många fackligt aktiva, skriver Sharan Burrow, generalsekreterare i IFS i ett förord till rapporten.
  Den ekonomiska krisen blev påtaglig också för de fackliga organisationerna i många länder. Värst drabbades Grekland där rätten till kollektiva förhandlingar begränsades hårt. Krisen har också lett till fler otrygga anställningar, vilket i sin tur ger färre organiserade och med det sämre skydd för arbetarnas rättigheter.

I vissa länder begränsas rättigheterna, som i Nya Zeeland eller Kanada där den konservativa regeringen har försvagat rätten till kollektivavtal och föreningsfrihet.
  I andra länder finns ingen föreningsfrihet alls – och därmed ingen rätt att organisera sig fackligt. Dit hör Saudi Arabien, Förenade Arabemiraten, Eritrea, Sudan och Laos.
  I Syrien där det pågår fullt inbördeskrig tillåts bara en organisation, vilken mer kontrollerar de anställda än skyddar dem.

Sverige kritiseras i rapporten för den lagstiftning som blev följden av EU-domstolens Lavaldom 2010. Kritiken handlar om att lagen begränsar utländska arbetstagares möjligheter till samma löner och villkor som andra anställda på svensk arbetsmarknad.
  Polen och Ukraina – som står som värdar för fotbolls-EM som startar idag – finns också med på listan för fackliga kränkningar.

En positiv nyhet kommer från Burma. I oktober undertecknade presidenten en ny lag som ger arbetstagarna rätt att organisera sig och bilda fackföreningar.
  Något som förhoppningsvis ger positivt utslag är den ILO konvention (nr 189) om hushållsarbetare som antogs i juni förra året. Den ger världens 100 miljoner hushållsarbetare rätt att organisera sig fackligt och därigenom få mer drägliga arbetsvillkor. Nu handlar arbetet om att få så många regeringar som möjligt att ratificera (godkänna) konventionen.