Missbruket som berör mig minst
Jag låg sjuk en helg, hade drabbats av något som när jag var yngre hette maginfluensa, men som på senare år bytt namn till något som låter så äckligt att jag mår illa bara jag tänker på det, vinterkräksjuka.
Det blev ett veckoslut där jag lyckades med konststycket att gå ner i vikt med en motionsrunda bestående av tre meter till toaletten samt tryckande på fjärrkontrollen, Landet runt, Rapport, Vinterstudion, eftermiddagsfilm, Rapport igen och så kulturprogrammet Sverige.
Där såg jag ett reportage om ekonomijournalisten på SVT, Alexander Norén. Han har skrivit boken ”Hög på hus” om sitt liv som bostadsknarkare. Det låter dramatiskt. Att man kan knarka hus har jag aldrig hört förut. Hur ser symptomen ut? Hur många drabbas? Är det här något tonårsföräldrar ska oroas över?
Nä, lär jag mig, snarare föräldrar till välbetalda, välutbildade 30-plussare med för lite att göra.
En bostadsknarkare får, jag veta, springer på alla visningar han kan i jakten på drömboendet. En bostadsknarkare vill ha ett hem att visa upp och blir alldeles till sig när en kändis (Fredrik Wilkingsson) dyker upp på samma visning.
Du får ursäkta Alexander men av alla missbruk är nog ditt bostadsmissbruk det som berör mig minst. Nu har jag ju aldrig varit på en visning och banken skulle titta misstänksamt på mig om de såg mina spretande inkomster av timvikariat, projektanställningar och frilansuppdrag men ändå, jag har svårt att bry mig.
Alkohol, heroin, spel, socker, shopping ja, även sexmissbrukare kan jag känna för, även om jag alltid undrat hur sexmissbruk fungerar i praktiken. Är det som med alkohol? Man kan inte ta sig ett glas av rädsla för att åka dit? Inte för att jag ligger i riskzonen men ändå.
Men din sjuåriga bostadskarusell med byten, köp och försäljningar samtidigt som det bara i Stockholm beräknas finnas 3 000-5 000 hemlösa? Nä, frågar du mig så har Sverige lite mer angelägna bostadsproblem än ditt bostadsknarkande.
Nu är jakten slut, Alexander har hittat det perfekta hemmet, en åttamiljonersvilla i Bromma utanför Stockholm. Åtta miljoner! Ok, jag är inget mattesnille men för att få ihop åtta miljoner måste ett vårdbiträde jobba en ja, 35 år. Om hon sparar hela sin lön vill säga. Så kämpa på bara. Inte för att jag tror att Alexander slängde upp åtta miljoner cash. Talesättet ”Den som är satt i skuld är icke fri” gäller liksom inte längre, men ändå.
Alexander är nu fri från bostadsknarkandet.
Jag är också fri från magsjukan men reportagen om Alexanders bok fortsätter. Alla medier hakar på. Över 57 000 träffar på Google.
Jag tycker faktiskt det är lite äckligt och blir lätt illamående. Ungefär som när jag tänker på ordet vinterkräksjuka.