Jag är en Slösa
Oj, då. Det var ju inte så bra, konstaterar jag. Igen. Det gör jag i stort sett alltid en vecka efter löning. Vad som inte är bra är naturligtvis saldot. Bankomatkvittot visar ju chockerande siffror.
-- Va? Bara 849 kronor! Har jag blivit skimmad?
Jag är ingen Spara. Jag har ingen årslön sparad på banken. Minns ni Ann Wibble? Finansministern från Folkpartiet 1991-1994 som rådde alla att ha just det, en årslön på banken. Det var ett uttalande hon fick äta upp. Kanske tyckte hon att det borde väl inte vara något svårighet, med tanke på hur låga kommunalarbetares löner är?
Jag är Slösa, dock inte en sådan stor Slösa att jag riskerar att hamna i Lyxfällan på TV3 och få förklara varför jag köpt en all-inclusive till Egypten, en tv och elva nya trädgårdstomtar när kontot står på minus. Något år innan jag fyllde 40 beslöt jag och en väninna oss för att vi skulle spara och ge oss själva en resa till Tokyo i present. En mycket bra idé. Det tycker jag fortfarande även om jag nu fyllt 44 och hittills bara har sparat ihop så mycket att jag kommer till Arlanda. Men tanken var god.
Jag har ofta många goda tankar. Som att jag ska låta en del av mina pengar dras direkt till ett sparkonto, göra en budget eller att jag ska hålla i pengarna lite bättre nästa gång jag får lön. Jag gjorde en budget en gång men lik förbannat dök det upp något som spräckte den, en försäkring som skulle förnyas, ett busskort som gått ut och en bortamatch med Djurgården.
Busskortet ja, i Stockholm höjdes priset nyligen med 100 kronor för ett månadskort. En höjning med 14 procent. Många av oss tyckte det var mycket, lönen brukar ju höjas med tre procent. Men det tyckte inte det moderata finanslandstingsrådet som försvarade höjningen med att ”det bara motsvarar tre påsar chips”. Det fick han äta upp. Uttalandet alltså, inte chipspåsarna. Han verkar ha lika dålig koll på människors ekonomi som jag på min. Skillnaden är väl att jag inte är folkvald och arbetar med pengar. ”Kung i baren” sjöng Magnus Uggla om känslan när man fått lön.
Nu hänger jag ju inte i barer så ofta. Jag är mer kung i tidningskiosken. Tidningar är min last. Ja, en av dom, tillsammans med god mat, film och fotboll. Så när andra kastar sig över fyra stora starka på krogen eller en ny Iphonemodell kastar jag mig över nya nummer av olika magasin. Man får ju reda på så mycket. Att dill i kruka är smaklöst. Det visste jag i och för sig redan, men ändå. Att fotbollspelaren Lisa Dahlqvist fångade två tjuvar på ett träningspass med Umeå och att den jättesnygga klänningen från Prada kostar 13 tusen. Och ja, hade jag haft en årslön på banken så hade jag köpt den.