Det sägs att landskapet där Oliver Tate växer upp är så vackert att det tar andan ur en. Men, slår den introverte 15-åringen fast i filmens inledning, ”Jag tror inte på vackra landskap”.

Liknande små charmiga funderingar fyller den här typiskt brittiska lilla komedin som olikt många andra exempel i genren, faktiskt lyckas hålla de mest yviga gester borta.
Själva storyn är en lillgammal grabb som hittar sin like i lätt sadistiska flickvännen Jordana (Yasmine Page). Hemma krisar de snustorra akademikerföräldrarna när mammans gamla flamma dyker upp.
Men det är som sagt dialogen som är grejen.