Är jämstäldhetspotter bra verktyg för Kommunals medlemmar?  Har facket lokalt tillräckligt att säga till om när det gäller kriterier för individuell lönesättning? Skulle samarbete med TCO och SACO-grupper vara bra för Kommunal? Har kvinnodominerade grupper gynnats av lönekartläggningar?

Ja, nej, nja, kanske. Så skulle svaren kunna sammanfattas när de 188 ombuden fick trycka på omröstningsknapparna på förbundsmötets andra och avslutande dag.  Det är ingen enkel resa Kommunal har framför sig. Att hitta ett system som funkar för 60 olika avtalsområden och över 200 olika yrken kräver ingenjörskonst av högsta sort. Till detta kommer att det individuella lönesystemet är omstritt, och ännu inte tillämpas överallt ute i de lokala sektionerna.
Lenita Granlund  är Kommunals 2e vice ordförande, avtalssekreterare sen kongressen 2010 och ansvarig för den lönepolitiska utredningen, som följer på den som gjordes till kongressen 2004.

Hon inser utmaningarna och konstaterar helt krasst:

– Vi har inget lönesystem, Vi har lika många lönesystem som vi har arbetsgivare, vågar jag påstå. Kan vi hitta ett verktyg som kan skapa ett stabilare system? Vi slänger oss med ord som vi inte ens är överens om gemensamt. Vi har haft ett löneavtal med individuell lönesättning sen 1994, men väldigt många säger : Vi har inte kommit igång än med det där nya. Hur länge kan ett löneavtal vara nytt, det tyder på att vi är lite vilse i pannkakan! Men att helt backa tillbaks dit vi var 1994, det är inte möjligt.

Förbundsmötet är Kommunals högsta beslutande organ, de år Kommunal inte har kongress.
188 ombud från 21 avdelningar samlas för att ta beslut om budget och de motioner som avdelningarna skrivit.  Och i år var det även rum för en dialog om vart Kommunal ska gå i arbetet med att utveckla lönesystemet. Med hjälp av omröstningar fick Lenita och de båda Emmorna (Lennartsson, chefekonom och Nilsson, kommunikationschef) lite råd och synpunkter till den lönepolitiska utredning som sjösattes på förra årets kongress. Hela 61 procent av ombuden svarar ja på frågan : Ska Kommunal sträva efter centralt avtalade befattningslöner. Och 67 procent tror på jämställdhetspotter som ett verktyg. Läs mer om svaren på nyhetsplats.

Den lönepolitiska utredningen startade jobbet i höstas, en del ska presenteras under 2012. Den ska bland annat:
Kartlägga lokala arbetet med lönesystem och hur de fungerar.
Göra förutsättningslös analys av effekterna.
Jämföra med andra förbund.
Pröva alternativ till individuella lönesättningen.
– Vi ska skaffa oss ett brett kunskapsunderlag och använda de forum vi har, där vi träffar många människor, säger Lenita Granlund.
– Vi har pekat ut en färdriktning och  vill lyfta på alla stenar, helt förutsättningslöst vrida och vända det ska vara högt i tak i utredningen. Vi kan inte backa bandet och gå tillbaks till 1994 och införa lönegrader och löneklasser, däremot ska vi utvärdera vår lönepolitik.

Utredningschef Emma Lennartsson återkopplade till 2004 års utredning. Då satte man upp sex mål för Kommunals lönepolitik

Reallöneökningar
Relativlönerna, mot andra förbund skulle förbättras
Kvinnor –  män skulle utjämnas.
Lägstalönerna skulle upp
Ej särbehandla efter etnicitet
Medlemmarnas yrkesutveckling skulle få stöd

Emma Lennartssons analys av samhällstendenserna visar att det finns motstånd och hinder för att nå målen:
Arbetslösheten är  på hög nivå med kraftigt ökad långtidsarbetslöshet, antalet privata utförare ökar, och privata arbetsgivare tar för sig, de kopierar inte SKL-avtalet. Vi ser också ett ökat motstånd mot lägstalöner, andelen timavlönade ökar och den fackliga organisationsgraden sjunker. Lennartsson konstaterade också att tjänstemännen har dragit ifrån lite grann, de tar ut det utrymme som LO-grupperna inte tar.

 Men jämställdhets/ kvinnopotter åren 2007-2009 och 2010-2011 har varit bra för löneutvecklingen och gradvis minskat gapet mot verkstadsarbetarna, även om det fortfarande finns. Sen 2000-talets början har kommunalarna steg för steg knappat in. I dag har Kommunals medlemmar prognosen för 2011 är att lönerna för Kommunals medlemmar ligger på 90,4 procent av en industriarbetares lön.

– Löneutvecklingen i kvinnodominerade branscher, har knappat in, men det är långt kvar, säger hon.

Några av ombuden greppade även mikrofonen och tyckte till: Eva Glimhed från Skåne fick omedelbart instämmande från Lenita Granlund när hon efterlyste mer krut i det centrala avtalet för att få ökad styrka lokalt:
– Vi  har inte muskler när vi förhandlar lokalt. Arbetsgivarna kan exempelvis förhala förhandlingarna i månader och vi har inga sanktionsmöjligheter. 
Tina Dahlström från  avdelning Älvsborg ville se något nytt, som var mindre beroende av lokala chefers välvilja:
– Jag tycker inte vi ska tillbaks till något löneklassystem, vi måste hitta något nytt och annorlunda, det känns som vi har ett system som är väldigt sårbart och beror på hur våra chefer fungerar där ute. Att komma ifrån att det och hitta ett system som fungerar bättre tror jag blir avgörande för oss.