Antalet med vårdförsäkringar i Sverige har under 00-talet ökat från 100 000 till cirka 400 000, enligt en ny rapport från S-kvinnor:  ”Privata vårdförsäkringar är när det gäller målet lika vård ett större problem än privata vårdcentraler”, skriver ordförande Nalin Pekgul i förordet. Försäkringsbolaget Trygg-Hansa räknar med att sälja 20 procent fler vip-kort i år, enligt tidningen City. 150 000 i huvudstaden har redan skaffat sig tillträde till gräddfilen. ”Man vill tillhöra det utvalda gänget”, konstaterar Folksams välfärdsanalytiker Håkan Sörman i samma artikel.

För den med vip-vård är väntetiderna korta, remisskravet borta, operationen snabb, besök och medicin gratis och man får ersättning vid förseningar. För den utan, ja det är ungefär tvärtom i många fall. Undra på att det är poppis! Svensk sjukvård är inte längre i topp. Antalet vårdplatser per invånare är lägre än i flera andra EU-länder, liksom antalet läkarbesök. Vi satsar inte längre mest, utan är, som regeringschef Reinfeldt (M) nöjt konstaterar ”ett land som alla andra”, eller kanske inte ens det. Utvärderingar visar också att nya grepp som Vårdval och Kömiljarder inte hjälper de sjukaste, utan uppmuntrar till snabba fix av lättbehandlade patienter framför dem som behöver vården bäst.  Kommunalare har i KA vittnat om en akutsjukvård i kris med stor brist på platser.
Försäkringsbaserad vård är dock ingen lösning. Det ger mer pengar till vård, men mindre vård  för pengarna, visar utvärderingar. Systemen gynnar försäkringsbolag och sjukvårdsproducenter, men inte konsumenterna, dvs patienterna.

Delad sjukvård är bra för ägarna av de privata vårdföretagen, som haft bättre vinster än genomsnittet de senaste åren. De resurser som kunde återvänt till vården hamnar i privata fickor och ger offentlig vård ännu sämre möjligheter att klara behoven.  
För 70 år sedan fanns a- och b-sjukvård där patienterna låg i olika salar. Så vill vi inte ha det igen! Men om vi inte ska hamna där måste politikerna se problemen. De miljarder som i dag sänker skatten mest för de rikaste bör i stället gå till en bra och jämlik sjukvård för alla. Patienternas behov ska styra, inte plånbokens storlek.