Konstigt nog är det i det Moderata skyltfönstret Stockholm som misstron mot vården verkar vara störst. Enligt City har ungefär 150000 i huvudstaden redan ett vipkort i fickan. Det ger snabbare tid, specialistbesök, ersättning för utlägg och medicin med mera, som inte vanliga patienter får och är mycket populärt.
Till och med fackliga organisationer som Lärarförbundet i Stockholm misstror den offentliga vården så pass att de vill försäkra sina 50000 medlemmar privat!
Kanske för att de ser vad som händer med deras egna arbetsplatser. Än så länge håller LO emot och säger nej, medan akademikernas fack gillar tanken på privata sjukförsäkringar, enligt City.

Inte undra på, sedan statistik visar att antalet vårdplatser i Sverige sjunkit så att vi inte längre ligger bland de bättre i EU. Vi är, med Reinfeldts ordval ”ett land som alla andra”. 
Och i Stockholm har det varit kris länge, trots Filippa Reinfeldts Vårdval, som hittills mest gynnat de välbeställda på de mindre bemedlade förorternas bekostnad. Regeringen säger att köer i sjukvården ska botas med ”kömiljarder”, som dock får läkarna att ta de minst sjuka patienterna först – för att tjäna pengar, i stället för att hjälpa dem som har störst behov.
Vilket stämmer illa med det som står i Hälso och sjukvårdslagen om vård efter behov. Men så ser det ut.

Privata vårdförsäkringar är när det gäller målet lika vård ett större problem än privata vårdcentraler, står det i S-kvinnornas sjukvårdsrapport, som presenterades nyligen. Den visar att minst 400000 svenskar skaffat sig  vip-vård via försäkring, en ökning med 300000 under 00-talet. Orättvisorna inom vården ökar, liksom efterfrågan på vård.
Om några decennier kommer hälften av vården vara privat, de som vill ha och har råd köper gräddfilsplats åt sig själv – om inte mer skatt satsas på sjukvård. För det är de som har sämst resurser som annars blir förlorarna i det system som nu snurrar runt via vårdval, egenförsäkringar, privata vårdgivare med intresse av många besök och snabba klipp.

Våra skattepengar är startmotor och draglok i systemet. När är gränsen nådd?  När kan vi i b-laget som inte försäkrat oss inte längre räkna med okej vård? Är vi kanske redan där?

Till detta kommer alltså lycksökarna som tjänar goda slantar i den heta och lönsamma friskolesektorn.
Den har föredömligt granskats av Aftonbladet några dagar. I dag kom turen till riskkapitalisternas glupande aptit på att köpa upp skolkoncerner, ”rationalisera” dem, och sälja vidare. Pengar som annars kunde gått tillbaks till undervisningen. Skolkoncernerna berikar sina ägare, medan skattepengarna, omvandlade till vinst hamnar i taxfreeländer som Jersey.  

Jag ser ingen som helst poäng i att driftiga entreprenörer ska tjäna miljoner på ett system skapat av pollitiker som inte kunnat tänka konsekvens, och nu verkar oförmögna att göra något åt slöseriet.  Friskolor ska starta av pedagogiska, inte ekonomiska skäl! Skolan som en ny miljardindustri, tillsammans med den svenska sjukvården som försäkringsbolagens nya guldkalv är en olustig utveckling och ett slöseri med skattepengar.
2009 gick 62 miljarder till privata aktörer inom skola vård och omsorg, en ökning med 15 miljarder sedan 2007, enligt SvD.
Vad är det som händer i Folkhem 2:0?