Norge visar ånyo svenskarna hur man ska göra film. Det är svårt att svara på varför tonträffen är så mycket bättre i våra grannländer, men det är den. Dessutom lyckas regissören få Lena Endre att spela bättre än på många år, bara en sån sak.
Det är 70-tal, det är lyxliv på Trinidad. Jo jobbar där som oljeingenjör. Hans hustru Sonia reser dit med barnen och allt blir en chock. Inte bara kulturellt, mannen har dessutom varit otrogen. Svenska Charlotte, gift med engelsmannen Daniel, visar Sonia lyxhustrulivet.


Men tomheten går riktigt att ta på. Trots den tropiska värmen, paraplydrinkarna och swimmingpoolarna känns hela situationen mest kväljande. Alla skådespelare är mycket bra, tankarna och känslorna vibrerar på filmduken och det blir inte övertydligt.
Dessutom är historien berättad på ett intressant sätt. Berättelsen liksom böljar fram, handlar än om det ena, än om det andra, utan att det blir störande. Ett problem avlöses av ett annat.
Slutar lite abrupt men är sevärd inte minst för det lysande skådespeleriets skull.