Hon sitter vid fönstret i sin stuga, det måste väl duga.

Kökslampan har hon tänt, ser om något har hänt.

Ensamheten är så stor, värre än vad andra tror!

Vill inte ha det så här, är rädd att vara till besvär.

Benen är vingliga, ögonen skumma – oja dej inte du gamla gumma.

Vad kan man göra, när Kommunen inte vill höra.

15 miljonerhuset  vid Södra vägen snart ett minne blott, ser ut som ett mindre slott!

Där kunde man väl bo, i värme och närhet, men nej det ska ingen tro.

Ingen säga vill vad ”slottet” ska vara till.

Ingen vill hosta vad en reparation skulle kosta!

Du lilla gumma, sitt nu kvar i din stuga, det måste väl ändå duga!

Tankarna far runt  från morgon till kväll, som en karusell.

På gårdsplanen kommer en bil, som fått köra flera mil.

Det har Kommunen bestämt, därmed jämt!

Hjälp alla dar, det är en rättighet man har.

Vill inte bo här kvar, om man är något klar!

Hemtjänsten kommer med mat, ingen idé att ta fram fat.

Oj så mycket pasta, spara till gubben, inget kasta.

I kylskåpet samlas matpaketen fler och fler – glömmer att äta, ändå kommer det mer.

Varför är hon så ensam, varför kommer inte hennes man.

De som alltid stått vid varandras  sida, folk säger att han inte behövde lida.

Sitter vi fönstret, oron far runt. Går ej att tänka, är gumman änka eller inte änka!

Hemtjänsten kommer även på kvällen, då för att stoppa änkan under fällen.

Det känns skönt, God Natt! Då är allting grönt.

Vänder och vrider en stund, får inte i ögonen en blund.

På stolen bredvid ligger ett larm, som annars skall bäras på arm.

Tänk om hon på natten larmet skulle stöta till, bara för att ”slå en drill”.

Under sängen står den gula med grön rand – den behövs användas ibland.

Kommunen ska inte behöva komma efter åtta, bara för att ta fram en potta!

Åka flera mil, bara för en liten ”stril”.

Det finns annat dom kan göra, än uti obygden köra.

Katten är väl som vanligt ute och ränner, är väl där med sina vänner.

Vänner fanns här många gånger – gumman slumrar men får ånger.

Glömde visst stänga för hönsen, räven tog visst fler för inte länge sen.

Hittar tofflor och tröja, det får räcka. Till hönshuset är ej lång sträcka.

Höll på att balansen tappa, en sliten matta låg på trappa.

Oj vad här var skumt, hela promenaden var nog dumt.

Men vad tyst, det hörs inte ett knyst.

Vart har alla hönsen tagit vägen, nu stjäls i alla lägen.

Kan ingen unna, att hönsen finns hos en gammal gumma.

Gumman måste få veta – hon börjar leta.

Hela kroppen ryser, om benen hon fryser.

Hämtar väl ved, det var visst snart slut, och slipper i morgon gå ut.

Till slut hon finner vedboa, ett ställe där hon lärt sej floa.

Minns sparken från spisen, när hon var liten.

Allt snurrar runt i en enda röra – ingen på gammal vill höra

Valfrihet som inte fanns!!!  Ingen chans att få flytt någon annan stans.

Gumman har det bäst i sin stuga – det vet Kommunen, så det får duga !!!

Nästa dag som vanligt är, trodde de som jobbar där.

Kökslampan så matt lyser, ingen gumma i fönstret myser.

Nåt måste ha hänt!! Hönshusdörren står på glänt.

Gumman ligger så fint på sin förstutrappa, i tofflor o tröja men utan kappa.

Hon håller i vedträd, vad allt är fel – gumman hade ju el!

Så här utanför sin stuga – det fick också duga.

Gumman kunde ju ingen på Kommunen ”muta” . På detta viset fick hon då livet sluta.

Inte ställa till besvär – fanns ju ingen plats där.

På Klockargården sängarna står tomma – snart börjar Klockargårdsängen åter blomma.

Ödeshögs Kommun – SKÄMS om någon har vett – Då gumman dog på detta sätt!

Denna lilla fina gumman kan ha varit någons mamma.

Med det gör väl för alla i Kommunen detsamma?!?!?!