Rose är en extremt godtrogen ung tjej som blir vittne till ett mord. Mördaren heter något så töntigt som Pinkie, och nu måste han se till att Rose håller tyst. Det är lätt gjort, visar det sig. Rose faller pladask för Pinkies billiga ord: ”Du är god och jag är ond, vi är skapade för varandra.”

Filmen är välgjord och skådespelarna gör ett bra jobb. Särskilt Helen Mirren är som vanligt utomordentlig, och livar upp det grå dramat som en tjusig dam med attityd och mod. Hon spelar Roses chef och tar på sig att hjälpa denna oskyldiga, lurade tjej.
Men en Helen Mirren gör inte en hel film. Det måste finnas en intressant berättelse också. Manuset är för tråkigt helt enkelt. Och det känns inte trovärdigt att Pinkie lyckas förföra Rose enbart genom att förnedra henne.

1964. Engelsk sydkust. Upplopp mellan mods och rockers. Filmbolaget lyckas verkligen sätta igång förväntningar med de orden. Synd att filmen inte lever upp till dem.