Svårt för undersköterskor att få uppfinningsstöd

Sonia Gustavsson arbetar vid förlossningen på Södersjukhuset i Stockholm. För två år sedan började hon utveckla en handskena för att hon och kollegorna ska slippa sticka sig när de tar blodprov från navelsträngen. En procedur som de utfört sedan 2000. Proverna är värdefulla eftersom de senare kan användas i forskningen.
– Vi har en halv minut på oss. Dessutom är det trångt och kladdigt. Och man ska hinna ta en i artären och en i venen, berättar Sonia Gustavsson.
Om personalen inte är tillräckligt snabb finns en risk att värdena blir felaktiga.

Enligt henne händer det minst en gång i veckan på Södersjukhuset att någon sticker sig under detta arbetsmoment. Ofta är det undersköterskor som drabbas. Tiden efteråt är jobbig eftersom det kan finnas risk för blodsmitta:
– Jag har själv stuckit mig. Man mår psykiskt dåligt, det är en lång väntan på besked.
Om man har blivit smittad kan man inte jobba kvar utan tvingas bli omplacerad.

För ungefär två år sedan, i april 2009, började Sonia Gustavsson utveckla en handskena som ska förhindra att personalen sticker sig vid ett blodprov. Tack vare hårt arbete och stort tålamod kunde hon ta fram en prototyp i plast.
Hon beskriver det som en resa med både upp- och nedförsbackar. När hon försökte få ekonomiskt stöd för sin uppfinning upptäckte hon att det inte finns något för undersköterskor.
– Man måste vara läkare eller ha någon annan högskoleutbildning för att söka från de fonder som finns. Jag har inte fått en enda krona.
Detta irriterar henne.
– Vi undersköterskor måste uppmärksammas och få något för det vi gör.

Hennes yrkesgrupp har inte bara hand om den viktiga omvårdnaden, menar hon:
– Vi har vana att lösa problemen, vi fixar allt runt omkring i vården och gör mycket som vi själva inte tänker på.
Varför får inte undersköterskor ekonomiskt stöd för sina uppfinningar, tror du?
– Man har nog inte tänkt på det, att det ska vara möjligt att söka från de här fonderna.

Från landstinget har Sonia Gustavsson åtminstone fått hjälp att skriva patent och göra en så kallad riskanalys av sitt projekt. Dessutom har hon kunnat ta fram prototypen. Men så är hon också envis som person, berättar hon.
– Det är inte svårt att gå vidare med sin uppfinning, man måste bara våga ta steget, säger hon.
Nu har hon sålt sin idé till ett företag som håller på att tillverka handskenan. Hon står fortfarande som uppfinnare och kommer att få en del av intäkterna.
– Men det ger inte mycket pengar, dessutom har jag ju haft omkostnader för att ta fram den.

Sonia Gustavsson fortsätter nu att utveckla ”en ny grej”. Hon har öppnat företag där hon dels ska hjälpa andra innovatörer och dels jobba med nästa patent.
Dessutom ska hon vara med och marknadsföra den färdiga handskenan, som numera heter Stickstopp.
– Det var min mamma som kom på det namnet, berättar hon.