Frisören nickade frenetiskt åt sitt eget goda råd. Inte ibland utan varje gång. Först blåsa håret åt ena hållet, sedan kamma över det åt andra. Så slipper man svålslicket.
Jag tänkte på frisörens tips medan jag borstade tänderna på kvällen. Hur viktigt det är att ligga steget före. Jag kanske kunde hoppa över varannan hårtvätt, förhandlade jag med mig själv.
Så skrapade jag tungan fri från bakterier med min tungskrapa för att förebygga dålig andedräkt. Därefter tvingade jag ner tandtråden mellan alla mina tänder, precis som tandläkaren visat mig. Men så fick jag lite dåligt samvete. Det hade gått flera dagar sedan jag tandtrådade mig sist. Det skulle man också göra varje dag. Herregud, vad var det med mig egentligen, ville jag drabbas av tandlossning?

Lätt ångestfylld hämtade jag grovsaltet och började gnida bort den missfärgade beläggningen på min sneda framtand. Här hade tandläkaren varit tydlig.
– Det här ska du göra så fort missfärgningen dyker upp. Då slipper du blästra tänderna hos oss!
Jag gnuggade, spottade, kväljde och sköljde. Mina tänder var vita och munnen luktade neutralt. Jag kunde gå till sängs. Men på vägen dit passerade jag de nyinköpta skorna. Försäljarens ord sved som piskrapp i mitt inre.
 – Du måste impregnera skorna innan du använder dem första gången. Annars kommer dina fötter att lossna från dina ben!
Eller något i den stilen. Jag tog med mig skorna ut för att rädda mina stackars fötter. Medan jag sprejade som bäst sneglade jag ut över trädgården i skumrasket. Då plötsligt slog det mig. Gräsmattan!
Vi hade helt och hållet glömt att mossbehandla gräsmattan i år. Hur hade detta kunnat ske? Jag släppte omedelbart skorna och rusade barfota ut i höstnatten. Jag bannade mig själv medan jag vårdade vår matta ömt. Ville jag ha mossa, snömögel och kala fläckar, ville jag det? frågade jag mig själv aggressivt.

När jag på nytt begav mig mot sängen, fokuserade jag enbart på just – sängen. Risken kändes alldeles för stor att jag skulle tvingas göra en akut utryckning. Jag granskade bäddmadrassen ingående och blev då varse om gropen i dess mitt.
– Det är bra om du då och då vänder på madrassen – så den slipper formas, hade den försäljaren sagt.
Jag fick lust att skrika rakt ut. Men då, som en blixt från klar himmel, kom plötsligt en god väns ord till mig när jag behövde dem som mest.
– Om man står med ena foten i det förgångna och den andra i framtiden så pissar man på nuet!
Jag la mig ner i gropen och log. För även om min madrass inte var slät så var den i alla fall torr. Just nu.