En suck , ett ögonkast . Man stänger min dörr.
Känslan av vemod. Allt liksom förr.
Men skuggorna dansar en långsam kadrilj.
Det doftar lavendel och svagt av vanilj.

Forntidens pulsslag, fjärran ur tiden.
Förmödrar skrattar ,det prasslarav siden.
Drömmarna vilar i spindelvävsgunga.
Slumrandetoner får liv,börjar sjunga.

Förföder ur sina ramar framträder.
Skålar och pratar politik och om väder.
Slamret från tekopp, lemonad i glas.
doften av ljuvliga rosor i vas.

Allt som har funnits, finns ännu kvar.
Tankar och drömmar,allting som var.
På tapeternas blommor ,minnen sej gömmer.
Historiens vingslag, de aldrig förglömmer.

årstider kommer, männinskor går.
Men huset är fyllt av forntidens spår.