Johnny Marco (Stephen Dorff ) lever myten om den populäre Hollywoodhunken som får alla kvinnor han pekar på, festar planlöst och lever ett rotlöst liv på hotell utan några fasta relationer. Förutom möjligen den till det halvfulla whiskeyglaset på sängbordet.

Hans tioåriga dotter, utsökt spelad av Elle Fanning, träffar han enstaka dagar men har aldrig så pass engagerat att hon lyckas tränga igenom hans bubbla av självupptagenhet.
När mamman plötsligt reser bort tvingas Johnny långsamt lära känna sin dotter. Hon får följa med på alla inslag i hans liv som Sofia Coppola skickligt låter symbolisera skådespelarens tilltagande inre tomhet.


Snygga filmer är Sofia Coppolas signum och skådespeleriet är lågmält och trovärdigt. Men det är som att ytligheten smittar av sig på själva filmen. Möjligen har man också hört historien om den förlorade pappan en gång för mycket.