Dagbarn på ackord oroar Kommunal

Entreprenören Magnus Olsson säger att han är fullständigt nerringd av människor som vill börja jobba för honom. Med kommunernas barnomsorgspeng anställer han dagbarnvårdare att ta hand om egna och andras barn. Han har som så kallad pedagogisk huvudman över hundra anställda och etablerar sig på allt fler platser i landet. 53 anställda finns i Uddevalla där han började. Möjligheten att ta hand om sina egna barn och att tjäna mycket pengar lockar, säger han. Samt att hans barnomsorg är gratis för föräldrarna. Många av sina anställda hittade han bland invandrare med vårdnadsbidrag.
– Vi ger jobb åt människor som stått utanför arbetsmarknaden i många år, säger han.

Barnomsorgspengen varierar beroende på kommun och barnets ålder. För varje heltidsbarn i förskoleålder får dagbarnvårdaren i Olssons företag 3500-5000 kronor i bruttolön. Utöver barnomsorgspengen tillkommer olika anställningsstöd, vilket den anställda får del av. Arbetsgivaren betalar sociala avgifter och pension.

Kommunal i Uddevalla är starkt kritiska. Dels för att dagbarnvårdarna inte är anställda på sjysta villkor, de har inte kollektivavtal. Dels för att det inte är bra för integrationen eftersom många av dagbarnvårdarna talar dålig svenska. Dessutom blir det färre barn i de kommunala förskolorna och på sikt även personal. Än har ingen blivit uppsagd i Uddevalla men en avdelning har fått stänga.
– Det kan vara positivt för individen att få jobb, men de ser inte konsekvenserna, säger Kjell Aronsson.

I juli 2009 kom en lag som gör dylika verksamheter möjliga. Kommuner är skyldiga att betala ut barnomsorgspeng till pedagogisk omsorg som uppfyller regeringens krav på kvalitet.
På 90-talet jobbade facket för att stärka dagbarnvårdarens yrkesroll genom att de skulle ha månadslön och omfattas av allmänna bestämmelser, som är kollektivavtalet inom kommuner och landsting.
– Det här är väldigt gammalmodigt, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström. Det är cyniskt att utnyttja dem som står utanför arbetsmarknaden.

Ni har medlemmar som har fått jobb såhär och accepterat villkoren, hur ser du på det?
– För helheten så blir det inte bra, det hjälper till att skapa en låglönemarknad. Man kan inte sluta kämpa för bra arbetsvillkor för att folk är glada att de har jobb. Vi måste påverka helheten till något som är bättre.

Kommunalaren Karin Pekkala i Övertorneå jobbade i 17 år som dagbarnvårdare innan hon blev arbetslös på 90-talet. Sedan april är hon anställd av Magnus Olsson och utan den chansen tror hon att hon fortfarande hade varit utan jobb.
– Jag trivs väldigt bra med att jobba såhär. Det är precis likadant som när jag jobbade för kommunen.
Hon har hand om tre heltidsbarn och sex på deltid. Max fem barn har hon hemma samtidigt och hon jobbar mellan sju och fyra om dagarna. Det är kortare dagar än vad hon hade som kommunal dagbarnvårdare.
Vad hon får i lön vill hon inte berätta men säger att den är samma som när hon jobbade för kommunen, då hon också avlönades per barn. Karin Pekkala känner sig trygg med sin anställningsform och att företaget inte har kollektivavtal är oviktigt för henne.
– Jag fick ingen hjälp av Kommunal när jag blev arbetslös, säger hon.
Hon har valt att vara kvar i facket eftersom hon varit med så länge. Hon blev utan jobb eftersom barnen flyttades över till förskola och sedan dess har hon bara fått tillfälliga vikariat på förskolorna.

Nio av dagbarnvårdarna i Uddevalla är med i Kommunal, berättar Kjell Aronsson. Han har inte pratat med dem om deras anställningsform men de är kallade till ett möte i november. Samtliga nio har inte jobbat i Sverige tidigare och talar mycket dålig svenska, säger han.
Frågan har kommit till Kommunal centralt eftersom fenomenet sprider sig i landet.
– Vi har blivit medvetna om detta och ska börja titta på vad det handlar om och hur han anställer. Sedan går vi vidare. Det är en jätteviktig fråga att ta tag i, säger Margaretha Johansson, som jobbar med arbetsrätt och kollektivavtal på Kommunal.

Magnus Olsson medger att anställningstryggheten är lägre för hans dagbarnvårdare än för kommunala. Facket har försökt få honom att teckna kollektivavtal men till det säger han nej. Det är inte möjligt med hans lönesystem, där de anställda får betalt per barn.
– Han hänvisar till hur det såg ut till slutet av 90-talet, han vill ju använda något som inte finns längre, säger Margaretha Johansson.
Magnus Olsson säger att han visserligen gärna skulle teckna kollektivavtal men att hans företag inte passar in i mallen.

Varför måste du då ha ett sådant gammalt lönesystem?
– En del anställda har bara två dagbarn och om vi får 4 000 per barn av kommunen så kommer vi inte upp i en kollektivavtalsenlig lön. Detta är inte politiskt korrekt men tyvärr utestänger reglerna många människor.
Magnus Olssons sex egna barn är dagbarn hos hans pappa, vilket han inte ser som något problem. Däremot måste föräldrar som vårdar sina egna barn, enligt lagen ta emot lika många barn till.
Magnus Olssons mål är att de anställda ska ha pedagogisk utbildning och flera av dem har det. Men han tycker inte att det ska vara ett krav.
– En klok och duktig förälder har stora chanser att få anställning. Man kan skaffa erfarenhet i föreningsliv eller barnverksamhet i moskén.
Magnus Olsson håller inte med om att hans verksamhet bidrar till segregation.
– Många invandrare jag möter har för första gången en riktig lön, de kan flytta från förorten eller ta banklån för första gången. Att få arbeta är det viktigaste för att integreras.

Nyamko Sabuni är biträdande utbildningsminister. Hon säger i tidningen Dagens samhälle att det aldrig var meningen att vem som helst skulle kunna bli dagbarnvårdare.
– Med nuvarande lag kan man tolka det så, säger hon. Därför förtydligar vi lagen från och med nästa år. Då kommer det att stå att man ska ha utbildning eller erfarenhet av att ha arbetat med barn, inte bara varit förälder.

Magnus Jacobsson är kristdemokrat och ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Uddevalla. Han anser att föräldrarna har rätt att välja barnomsorg och tycker inte att det är ett problem att kommunala förskolor utarmas. Det står i regeringens krav att det inte får uppkomma påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet.
– Det är ingen påtaglig negativ konsekvens att behöva stänga någon avdelning. Vi ska inte ha förskolor som inte efterfrågas, säger Magnus Jacobsson.
Vad han däremot oroas av är integrationen och barnens språkinlärning. Magnus Jacobsson tycker att reglerna är luddiga där.

Kommunen gör anmälda och oanmälda kontroller av omsorgen. I ett par fall har de krävt förbättringsåtgärder, till exempel där personal inte kunnat tillräcklig svenska.
Att få tala sitt modersmål ser Magnus Olsson som en stor fördel med sin barnomsorg. Han medger dock att han har ett fåtal anställda som inte kan tillräcklig svenska men att han efter hand har skärpt kraven.