Mannen bakom provrörsbefruktning får Nobelpris. Och förutom ”The kids are all right” visas nu ”Pappa på burk” på temat. Fast i den senare är det mer en tokig historia, mer sperma. Och sperma på film har inte varit så spännande tidigare (Hej ”Den där Mary”!) så varför inte.

Här är det den ensamma, heterosexuella kvinnan Kassie som bestämmer sig för att hon inte behöver en man för att bli gravid. Däremot behöver hon sperma. I sann amerikansk anda hålls ett inseminationsparty där bästa kompisen Wally ”råkar” byta ut den perfekta donatorns sperma mot sin egen. Och glömmer bort det eftersom han var full. Kassie flyttar till en annan stad men sju år senare är hon tillbaka – självklart med en unge med samma pessimism och tics som Wally.

Storyn slösar inte på överraskningar och i slutändan blir det tyvärr ännu en hyllning till kärnfamiljen, ensam får inte vara tillräckligt stark. Men det är inte den fjantkomedi som man skulle kunna tro och förmodligen är inte syftet att säga ”se vad tokigt det blir när man skaffar barn på det här nya sättet”. Snarare att vara en kul och söt film som känns rätt så ärlig och det uppfyller man nätt och jämnt.