Engelen väjer inte för det svarta i livet. En oerhört sorglig historia om Lea som växer upp med sin mamma, suveränt spelad av Gunilla Röör, och hennes misshandlande pojkvän.
Lea blir själv vuxen och får barn och bestämmer sig för att hennes dotter aldrig ska behöva bli bortvald, som hon blev.

Men hon blir heroinist och tvingas själv svika. Hon lämnar frivilligt bort barnet när hon förstår att hon utsätter sitt eget barn för samma otrygghet hon själv upplevde som liten. Hennes val ifrågasätts, både av barnets pappa och av hennes mamma. Och frågan filmen ställer är intressant. Går det att svika ett barn för att inte svika det ännu mer på sikt?

Bonnevie är lite för snygg för att riktigt övertyga som pundare, men annars är skådespelarinsatserna oklanderliga.  
Gå och se om du är sugen på lite socialrealistisk svärta.