1. Löntagare lever farligare med Alliansen.
Arbetsrätten har inte varit särskilt diskuterad under valrörelsen.  Det tjänar Alliansen på. År 2007 försvagades LAS för visstidare istället för att skärpas som S och V ville.
Nu kommer Alliansen med nya förslag: Ta bort rätten till uppsägningslön under en tvist med arbetsgivaren. Det är en allvarlig försämring av arbetsrätten som LO-TCO-SACO protesterar emot. De vill även att alla unga under 23 kan anställas som ”lärlingar” eller praktikanter med noll skydd och noll rätt till fast jobb under 18 månader. Det är en stor försämring av chansen till fast jobb som faktiskt även riskerar slå mot de unga som har fått tillsvidareanställning  – både de och äldre riskerar att ersättas av lågavlönade praktikanter.

Alliansens önskan att göra a-kassan obligatorisk är ingen garanti för lägre avgift eller höjda nivåer. Snarare vill de behålla de stora skillnader som är mellan förbundens a-kassor i dag, även i en tvingande försäkring.
Allianspartierna är dessutom positiva till de försämringar av arbetsrätten som EU infört och som kraftigt försämrat fackets möjligheter att få schyssta villkor för utländsk arbetskraft.

2. Rödgröna har gjort läxan bättre
Visst finns det skönhetsfläckar, glapp och punkter jag personligen inte gillar. Inget parti är perfekt. Men din ställning som löntagare kommer att stärkas om de rödgröna vinner, i förhållande till hur läget är nu. Det gäller sånt som rätt till heltid, att driva på för kollektivavtal med facket, att verka för insyn och offentlighet även i privat drivna skolor och vårdinrättningar.
Lagen om anställningsskydd ska inte kunna kringgås med inhyrningar. Och de rödgröna ska driva på i EU för att skydda löner och anställningar och fackets möjligheter till inflytande. Facket må ha sina fel och brister. Men det och politikens vägval är den enda motvikt du har mot arbetsgivarnas makt.

En viktig sak är att de Rödgröna lovar låg avgift till a-kassan (80 kr i månaden) och höjt tak till 80 procent för 80 procent av löntagarna.

3. Jag och min plånbok eller vi tillsammans?
Min plånbok har blivit fetare under de här fyra åren. Med bra månadslön, dito hälsa och låg skuld är jag gynnad av skattesänkningar. Men samtidigt är sjukhuskorridorerna överfulla, uskor och barnskötare sägs upp, förskolorna försämras, fria vårdval driver på kostnaderna för skattebetalarna när privatläkarna trängs i de välbeställdas områden.

Fler nattis, bättre mat åt gamla och sjuka, fler händer i vården och bättre sjukvård kräver också att vi betalar skatt.  Dessutom visar riksdagens utredningstjänst att nio av tio tjänar på rödgrön politik. Den tionde är knappast en kommunalare. De RUT-avdrag som det varit sånt väsen om gynnar knappast kommunalare, som har mer glädje av att kommunerna får det bättre ställt. 

4. Bostäder som folk har råd med
Den stora bristen på lägenheter att hyra har främst missgynnat unga från mindre välbeställda familjer. Mamma och pappa kan inte slanta upp hundratusentals kronor eller borga för en bostadsrätt.
De unga från arbetarklass eller som är barn till ensamstående föräldrar får sämre livschanser – och måste vänta längre än medelklassens barn på att kunna bilda familj, det visar forskningen.  De rödgröna vill satsa på hyresrätter, renovera miljonprogrammet och bygga för unga.
Den våldsamt överdrivna diskussionen om fastighetsskatten som oroar Stockholms ledarskrivare så mycket kommer att beröra kanske fyra procent av husen i Sverige, varav de flesta finns i Stockholms ”miljonprogram”, dvs Danderyd,  Bromma, Djursholm och statsministerns hemkommun Täby.

5. Lika chanser i skolan, på riktigt
Fyra års allianspolitik har inte varit hjälpsam för alla barn. De som kommer från hem utan studietradition missgynnas. Fler än någonsin går ut grundskolan utan godkänt i kärnämnena, tvärtemot vad Alliansen lovade. Och Björklunds och högskoleminister Tobias Kranz nya regelverk för skola och högskola kan avgöra framtiden för ett barn redan vid första valet i årskurs sex. Friskolor och skolval bygger på orättvisorna.

Rödgröna har inga kanonrecept för att minska segregeringen och avarterna med skolval. Men de satsar mycket tydligare än Alliansen på att alla barn ska få samma chanser – även att gå vidare till högskolan. I dag gynnas en grupp ungdomar från medelklassen som skaffat sig höga betyg, mer eller mindre sockrade av friskolekonkurrens. Björklund stänger dörrar som de rödgröna öppnar igen. Ordning och reda uppnås inte med hot och föräldrar i salen, utan med fler lärare och mindre klasser.

6. Jobben, jobben, jobben
Det utanförskap som var Alliansens paradgren i förra valrörelsen finns kvar. Arbetslösheten är hög, i förorterna ännu högre. De långtidsarbetslösa har fördubblats och får ingen meningsfull sysselsättning, eftersom arbetsmarknadsutbildningarna avskaffades. De ”förvaras” i meningslösa åtgärder och får ännu sämre möjligheter att komma igen. De unga har varken jobb eller a-kassa. Alliansen har haft fyra år på sig, men minskat chanserna inte ökat dem. De rödgrönas batteri för snabb utslussning, bättre arbetsmarknadsutbildning, sänkt skatt för småföretagare, miljöjobb och ungdomssatsningar känns betydligt mer effektivt och kreativt.  Många människor kommer inte in på arbetsmarknaden utan hjälp, de rödgröna verkar ha fattat detta bättre. Den ekonomi som Borg får så mycket cred för i dag har de rödgröna skött med minst lika stor bravur, under 12 år tidigare. 

7. Miljön och vår framtid
Alliansen har inte satsat på järnvägarna, bara skapat en förvirrad organisation där alla kan skylla på varandra. Det är spår- och tågbrist i hela landet. Dessutom ska andra bolag än SJ trängas på redan överfulla spår. Busstrafiken ska bli helt marknadsstyrd vilket knappast gynnar resenärerna utanför storstäderna – och kraftigt ökar otryggheten för bussförarna. De rödgröna satsar 100 miljarder på kollektivtrafiken – och vill avveckla kärnkraften, som är farligt i hundratusentals år.

8. Sjuk – men med rättigheter
Alliansens syn på sjuka har skapat stora mänskliga tragedier. Trots talet om individens frihet behandlas alla sjuka som ett kollektiv, där tidsgränserna staplas på varann  och arbetsgivaren snabbt får rätt att säga upp den sjuke. Endast två procent av de utförsäkrade har kunnat få jobb på öppna arbetsmarknaden. De rödgröna vill ta bort stupstocksreglerna och se till varje individ. Det betyder inte något paradis för sjuka, men en anständig och mer rättsäker behandling.
(Läs mer om Annica Holmquists öde eller hur dödssjuka tvingas ta sms-lån.)

9. Kultur för folk, inte bara de fina
Kulturen börjar i skolan. Maxtaxa i musikskolan ger barn lika chanser att bli vår nya Robyn eller Nina Persson. Fri entré till statliga museer ger barnfamiljer med liten plånbok chans att se vad vi betalar skatt till. Alliansens förslag om ökad privat sponsring av kultur och avlövning av public services, dvs SVT:s möjligheter att visa stora sportprogram ger det kommersiella ännu större dominans. De nya reklamreglerna som ökar tiden för reklam kraftigt har redan gjort det nästan omöjligt att se en långfilm i en kommersiell kanal.

10. Den svenska modellen – ett par klassiska jeans?
Jag kände entusiasm när de rödgröna slog sig ihop och tycker de använt tiden väl. (Om än inte sin reklambudget). De har ett trovärdigt och vettigt program och bär inom sig fröet till en bra utveckling av den Svenska Modellen, med frihet, jämlikhet, jämställdhet och en tro på våra möjligheter att utvecklas inte bara av egen kraft, utan genom att vi  tillsammans även bär varandras bördor i bland. Jämlika samhällen är bättre samhällen – för alla, det visar till och med forskningen.

Om detta solidariska tankegods är omodernt eller modernt i väljarnas ögon återstår i skrivande stund att se. Men det är inte Fredrik Reinfeldt och hans copycats som bär det vidare, hur många proklamationer de än gör om att vara det enda arbetarpartiet och hur många valaffischer de än imiterar. För Reinfeldt är alla socialförsäkringar ”bidrag” som han kanske aldrig tror sig komma att behöva. Då skulle han inte låtit så hånfull inför de många som någon gång kan behöva samhällets skydd.

PS: Resumés chefredaktör tycker att Mona Sahlins rynkor är en belastning som hindrar väljare, och att hon mest påminner om en uttjänt jeansmodell som Levis 501.
Jag tycker rynkorna i kombination med erfarenheten och den enorma stryktåligheten är en tillgång – och att 501 är en klassiker som står sig länge än –  inte bara i Levis egen stora relansering. De har insett att deras gamla grunddesign kan förnyas och därmed vara evigt i takt med sin tid. Som den Svenska Modellen ungefär. Vad bar för övrigt vår egen Robyn, avklippta och med skärp i midjan när hon tog emot en Rockbjörn senast? Just det. DS

PPS Om någon nu tror att ovanstående skulle ge de rödgröna fribrev från kritisk granskning av hur de sköter sig som beslutsfattare och  arbetsgivare åt kommunalare så tar de innerligen fel. DS