Ingen har väl kunnat undgå att höra talas om den rödgröna Motvinden eller missat ett antal andra rubriker som börjar på M. Allt måste de göra rätt denna sista vecka, mässar experterna och menar därmed TV-duellerna som ska få de tveksamma att välja sida.

Rödgrönt i Kungsträdgården.

Så lite ljumma vindar, skön musik och ett publikhav med besläktade själar i Kungsan denna eftermiddag var välbehövlig balsam för trötta partiarbetare och sympare.  Den rödgröna söndagen i Kungsträdgården varvar korta  agitatoriska tal av språkrören med högklassig underhållning av sympatiserande artister: Marit Bergman, Magnus Carlsson och the Mcoon Ray Quintet, rapparna i Stor, Caroline af Ugglas och konferencieren deckarförfattaren mm Hans Rosenfeldt  fick åhörarna framför scenen att jubla. 

Thomas Bodström hade kommit hem från USA och vimlade runt scenen med säpo-vakter, landstingsrådet Butler-Batljan, LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin och många  andra. Ohly lät sig glatt fotas med unga  beundrare. Framför mej står ett förälskat par som bara har ögonen för varandra.
I dagens Aftonblad tar ett gäng andra kändisar bladet från munnen och kommer ut med partifärg. Höjdhopparen Stefan Holm ska rösta rödgrönt och presentreas senare som tänkbar kandidat till en post som idrottsminister.

Och här står skådespelaran Stellan Skarsgård på den rödgröna scenen och manar åhörarna att välja rätt, och tänka sig för. Det måste vara första gången han talar politik på det här sättet.
Han beskrev USA med  hög  barnadödlighet, fattigdom och orättvist skolsystem och varnade publiken för att den vägen även kan bli Sveriges, om alliansen får sitta i fyra år till.
Redan har 345 000 svenskar skaffat sig en privat vårdförsäkring och får en gräddfil till snabbare vård. Riskapitalbolag gör sig goda vinster på våra skattepengar.
Stellan Skarsgård berättade om  hur hans amerikanska frus släktingar blev ruinerade när svärfar fick stroke. Försäkringen räckte bara tolv månader.
– Skolsystemet är under isen, sjukvården är under isen och det är detta Sverige försöker kopiera. Bästa skolan finns i Finland, som inte sålt ut några skolor alls.
– Alliansen gillar inte att Sverige äger, men vill gärna att vi ska ägas. Hade Norge gjort på samma sätt  hade de inte haft sina hundratals miljarder i egen kista, de hade legat i någon annans, säger  Skarsgård och fortsätter: 
– De här tre partierna är inte perfekta, jag hittar fel och brister hos vart och ett. Men jag kommer att rösta på ett av dem, för att jag inte vill se ett Sverige som drivs åt samma håll som USA.

Han uppmanar de församlade att tänka till. Han pekar på den rödgröna buketten bakom sig och säger:
– Om ni inte är helt säkra på att den utveckling som sker med alliansen är det absolut bästa för Sverige, era barn och barbarn så ska ni rösta på något av de här tre partierna och inte på alliansen!

De rödgröna språkrören kliver upp på scenen. De må vara högoddsare hos spelbolagen, men när de här framträder tillsammans känns det samspelt och tajt, som om de hittat varandra och en bra balans av välfärd, jämlikhet, jämställdhet och grönt nytänkande.
De talar om samhället de vill bygga, om en långsiktig satsning på gröna och nya jobb, som får Sverige att växa.  De talar utan manus rakt på.
– Det är inte bara jag här och nu, utan för oss alla och framåt, sa Peter Eriksson och berättar att han även brinner för bra och näringsriktig mat till de gamla och till skolbarnen. Mat som inte kommer ur fördigförpackade plasttråg.

Maria Wetterstrand talar om att bygga ett uthålligt samhälle som skapar jobb och satsar i de gröna sektorerna. Inte bara för de närmaste fem, utan de kommande 50 åren. Det är så ovanligt just nu att det nästan känns djärvt.  Det handlar om järnvägar, småskalighet, ny teknik och mycket mer.
– Under finanskrisen satsade Sverige inte ens två procent av sina pengar i  gröna och miljövänliga sektorer, konstaterade hon och jämför med SydKoriea som lät 80 procent av sina krissatsningar gå till sådana investeringar.
– Mindre klasser, fler lärare och förskollärare, fler jobb åt unga snabbare och lägre trösklar för att komma i arbete. Det är vi rödgröna som har den politiken, konstaterar Mona Sahlin och applåderna ekar ända bort förbi Jakobs kyrka och Operan.  Man kan inte betala mindre och samtidigt få mer.

Storstadsfrågor är inte, som exempelvis DNs ledarskrivare tycks tro, bara villa, bilvägar, skatt på dyra villor och att köpa loss sin bostadsrätt.  Det är hyresrätt, kollektivtrafik, bra sjukvård och skolor överallt och trygghet för gamla,  inte bara hundra nya utförare. (För övrigt är det väl bara någon enstaka procent som får höjd fastighetsskatt med de rödgröna, även om det framställts som tvärtom. ) Välfärdsfrågor är inte bara att välja mellan tio olika apotek eller kunna köpa receptfria läkemedel i närbutiken.  Eller att få skatteavdrag för att ha städhjälp hemma, som lyfts som den stora frihetsfrågan.

För plötsligt händer det, som det står på en känd lott. Alla kan bli sjuka . Eller få en nära anhörg som blir arbetslös. Alla har inte kontakter, kontanter och en månadslön på banken.  
Stockholm är en underbar stad att leva i, för den som har råd. Förra valrörelsen handlade om utanförskap. De arbetslösa, inte minst i förorterna var i blickpunkten.
I dag har arbetslösheten fördubblats i många drabbade områden och färre, inte fler har jobb.  De har inte lyfts i några indignerade reportage i år. De stenkastande pojkarna  i Rosengård är fortfarande utanför och arbetslösa, integrationsproblemen stora, tystnaden och alliansens likgiltighet för de svåra problem  påtaglig. De problem många kommuner brottas med struntar de i, vilket göder framväxten av SD.

På kvällen är vi på ramadanfest. Vi har inte fastat men får vara med ändå i en skön blandning av troende, ateister och kristna. Vi  festar tillsammans och njuter av dolmar, starkt te, godsaker och vänliga samtal.
Än en gång kommer Norge upp. Där hämtade de rödgröna in fem procent sista veckan och tog hem segern trots olyckskorparnas kraxande. Visst, just nu är rödgrönt en högoddsare, men matchen avgörs ändå först  på söndag.

PS. Alla röster på små partier om än aldrig så feministiska eller till vänster må kännas rätt för många, men de är ändå bortkastade röster – eller i vart fall sannolikt en röst på alliansen. Stellan S har onekligen en poäng där. DS