Kristian Petri har gjort flera riktigt fina filmer, där Fyren och Lars Norén-stycket Detaljer sticker ut som riktiga guldkorn.
Men här kör han fast. Det handlar om danska Mona som flyttat från hemlandet till Sverige för ett nytt jobb och ett nytt liv. På väg hem från arbetet får hon av en slump se en man ligga blodig på gatan, offer för ett knivdåd. Hon blir besatt av att ta reda på vem den skyldige är.
Samtidigt möter hon den lätt mystiske Frank och någon slags kärlek uppstår.

Filmen saluförs som en psykologisk thriller och allt är mycket lakoniskt, grådaskigt och icke-uttalat.
Jag vet inte varför Petri och rollbesättaren Jeanette Klintberg har valt danska Sonja Richter i huvudrollen, men det är ett märkligt val. Hennes språk är försvenskat så att vi ska slippa översättningsremsor, men det gör att det samtidigt framstår helt onaturligt. Och det går igen i allt skådespeleri: Det låter faktiskt ofta som om skådespelarna läser sina repliker för allra första gången.

Och den kusliga stämningen som Petri, tillsammans med prisbelönte fotografen Hoyte van Hoytema, försöker uppbåda faller tyvärr platt mot marken när skådespelarna inte förmår bära den.