Jag önskar att jag kunde skriva att man inte måste gilla balett för att gilla ”La danse”. Men så är det inte. Man måste nog gilla balett för att ha behållning av den här dokumentären.
Wisemans metod är att spela in en mängd material och sedan klippa ihop det utan speakertexter, utan intervjuer, bara rakt av, rått.

Och visst grips man av Paris operabaletts hårda arbete, men man skulle vilja ha en röst som intervjuar, som följer upp. Och man skulle vilja ha en lite kortare film, 159 minuter är väl krävande.