Behoven är omättliga och kunderna, det vill säga vi medborgare genom våra valda politiker, går sällan i konkurs. Vi slutar inte behöva vård, skola, omsorg.
Marknaden för privata välfärdstjänster växer så det knakar och aktörerna gnuggar händerna.

Senast att upptäcka fördelarna med vinst på svensk välfärd är jätten Providence E P som enligt DN (7 april) förvaltar tillgångar på över 150 miljarder kronor.
Academedia med sina 2 500 anställda och 24 000 elever (där ingår även bland annat Vittra) är en munsbit, men en läcker sådan.
Karin Tabet, en av direktörerna i Providence Equity Partners förklarar i DN att det är ett ”litet men snabbväxande företag som satsar på kvalitet och som verkar i det svenska system som är drömmen för varje samhälle. Det intressanta är att både privata och kommunala aktörer får samma skolpeng och att systemet skapar samma möjligheter för alla.”

Vilka ”alla” hon avser framgår inte. Men Sverige är ensamt i Europa med denna generösa syn på att ge skattebidrag till vinstsyftande friskolor.

Kent Werne gör i Ordfront 1/2010 en utmärkt genomgång av pengarullningen i den privatiserade välfärdssektorn, där konsultbolag och branschorganisationer gnuggar händerna inför de goda möjligheter som öppnat sig.
Inte minst genom de senaste årens regeringsbeslut, där olika kundvalsreformer ska tvinga fram privatiseringar och utförsäljningar.
Som konsultbolaget OPIC uttrycker det: ”Omsättning 500 miljarder. Betalningssäkra kommuner landsting och myndigheter. Hur mycket vill du växa?”

I dag drivs 25 procent av primärvården och 14 procent av äldreomsorgen av andra aktörer än de offentliga. 20 procent av gymnasieeleverna och 13 procent av grundskolans elever går i friskolor. I Stockholm drivs mer än hälften av alla vårdcentraler och gymnasieskolor privat. Fyra femtedelar av kommunernas och landsatingens totala inköp av välfärdstjänster görs från vinstdrivande företag.
Det är 47 miljarder skattekronor varje år.

Något kreativt småföretagande som Kristdemokraterna och Centern pratat om är det inte, utan de stora företagen har, som KA berättat vid flera tillfällen, tagit över. De stora köper de mindre och de så kallade riskkapitalisterna (som inte tar några risker alls med svensk välfärd) skummar grädden av moset, genom att tvätta bort vinsterna i skatteparadis, eller ”sekretesstater”.
Enligt Ordfronts granskning försöker de privata ägarna i hög grad undvika beskattning. Än så länge har Skatteverket ingen koll på vart vinsterna i ”riskkapitalbolagen” tar vägen. Men de hamnar sällan där. Möjligheterna till så kallad skatteplanering är goda.
Friskolesektorn ser goda möjligheter. Inte minst när exempelvis vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning läggs över på privata aktörer.

Hans Dahlgren, som är näringspolitisk chef på arbetsgivare- och intresseorganisationen Vårdföretagarna, ser också ljust på framtiden. Om fyra år kommer åtminstone hälften av all vård att bedrivas privat, förutspår han.
Karin Taber som företräder de kommande ägarna till Academedia är inte heller oroad inför exempelvis ett rödgrönt maktövertagande. ”Den verkliga frågan för väljarna är inte vinsten, utan om människor får valuta för sina skattepengar”, säger hon i DN.

Ja, det är den verkliga frågan: Gör 47 miljarder skattekronor mest nytta genom att skapa vinster åt privata bolag? Eller kan de användas på ett bättre sätt?