Hallå där: Agnetha Boström!
Agnetha Boström, Miljöpartist och ledamot i landstingsfullmäktige i Stockholm. Du protesterar mot att så få vårdförslag tar hänsyn till jämställdhet, vilket framkommer i en ny rapport.
Varför är det så viktigt med en jämställdhetsaspekt i vårdförslagen?
– Vi politiker måste kunna utvärdera om resurserna fördelas lika mellan män och kvinnor, därför behövs könsuppdelad statistik över hur det ser ut. När man inte har en jämställdhetsaspekt är det svårt för oss att göra förändringar mot en mer jämställd vård, utan några siffror kan vi inte fatta beslut. Vad det handlar om är till exempel att vid samma vårdbehov tar det längre tid för kvinnor, än män, att få vård. Eller att man ger för stark medicin till kvinnor för att dosen är uppmätt efter män.
Vad tänker du om de dåliga resultaten i rapporten?
– Jag är glad över att den har tagits fram och det är nu viktigt att man också använder den för att förändra. Men man kan undra varför den inte har fått ett bredare genomslag, kanske är det för att man skäms över det dåliga resultatet? I grunden är det en politisk fråga.
Vad kan ni politiker göra?
– Det går inte att skylla på tjänstemännen. Om någonting ska hända måste man vara beredd att avsätta resurser och om kunskaperna är låga inom förvaltningen måste de bli större. Vi i MP föreslår att man inför ett jämställdhetskansli. Det handlar inte om något jättekansli utan tre tjänster ungefär.
Endast 10 procent av förslagen behandlade jämställdhetsaspekten tillfredsställande, kommentar?
– Det är positivt att det finns några i alla fall. Har man goda exempel kan man lättare överföra det till andra fall.
Vad vill ni i MP göra för att öka jämställdheten i vården?
– Jämställdheten har traditionellt setts som en särfråga, men vi vill att det ska integreras och ingå som en naturlig del. Vi vill också införa så kallad gender budgeting, vilket innebär att man räknar på vad det kostar om man inte har en jämställdhetsaspekt, såväl ekonomiskt som i mänskligt lidande. Vi vill också att landstinget, som är en stor arbetsgivare, tar ett samtal med fackförbunden om lika lön för lika arbete. Det kan till exempel handla om att man inom liknande yrkeskategorier, så som det traditionella kvinnoyrket sjuksköterska och det traditionella mansyrket sjukhustekniker, har olika lönenivåer. Även om det inte är vi politiker som fattar beslut om lönenivåerna kan vi i alla fall uttrycka en vilja.
I rapporten ”Med genusglasögonen på” har en konsult granskat hur hälso- och sjukvårdsförvaltningen inom Stockholms läns landsting hanterar jämställsaspekten i sina vårdförslag.
Av de 51 granskade ärendena som hamnade i högen har eller borde haft ett jämställdhetsperspektiv var det endast 10 procent som fick godkänt.