Att välja skola till sina barn har blivit en ny stress för framförallt medelklassföräldrar i större städer. Det handlar inte så ofta om att barnen ska ha nära till skolan och få med sig kompisarna från dagis. Inte ens om bra eller dåliga lärare. Utan om att skolan ska vara Rätt, i meningen med rätt grupp elever.
I samma område kan en skola bågna av barn och ha en lång kö, medan en annan skola precis i närheten kan ha elevbrist och fina tomma lokaler. Vad beror det på?
Svar: Den ena skolan har en hög andel barn med utrikes ursprung och den andra har det inte. Gissa vilken skola som är knökfull?

Oron för barnen är logisk i det system vi har nu. Den elev som hamnar i en dålig skola kommer att lära sig mindre.
Och vad är då en dålig skola? Tidningen Riksdag och Departement tar upp frågan i nummer 8/10. Det handlar om klass, i betydelsen inkomst, yrke och status samt om etnicitet, om man är svenskfödd eller inte.
Den sociala sammansättningen av elever avgör resultaten. Gränsen för påverkan går ungefär vid 50 procent, visar forskning. Så många barn från hem med sämre resurser klarar en skola av utan att resultaten sjunker.

Men sedan märks en tydlig skillnad. Och där har alltså friskolereformen påverkat utvecklingen till det sämre. Barn till medelkassföräldrar går i en skola, barn från mer utsatta miljöer, ofta även med invandrarbakgrund hamnar i en annan skola. Klyftorna växer. Trenden är tydligast i storstäderna. Det hjälper inte att bara skjuta till mer resurser, barnen kommer inte i kapp.
– Segregationen kommer på sikt att kosta väldigt mycket pengar, säger Bo Malmberg, professor i kulturgeografi till tidningen.

I en undersökning från 2004 tillhör Sverige de fem länder i EU med den mest omfattande sociala skolsegregationen. I Finland, med ett system som påminner om det vi hade före friskolereformen är den sociala skolsegregationen den lägsta i EU. Där finns inte lika många svaga elever som i Sverige.
Lena M Olsson, skolråd vid Skolverket säger att det finns mycket som talar för att utvecklingen förstärkts under den senaste mandatperioden. SCB:s siffror visar att betygsskillnaderna ökar. Alla mått pekar i en negativ riktning.

Friskolor plus valfrihet skapar möjligheter för många med kraft och energi. Men det funkar dåligt för att öka jämlikheten. Friskolereformen har inte minskat segregationen, som tanken var, utan tvärtom ökat den. Vi må tala oss varma för mångfald, lika rättigheter och en bra start för alla barn. När det gäller utvecklingen på skolområdet går det bakåt. Friskolor och skolval skapar i stället mer eller mindre etniskt rensade skolor, i synnerhet i storstäderna. Den här utvecklingen är olycklig av många skäl. Skolan blir inte längre den plats där barn får chans att mötas utan att styras av föräldrars inkomst, ursprung eller åsikter.

I den ängsliga jakten på medelklassväljare så hukar och duckar politiker från de flesta partier inför den här känsliga frågan. Så även i enkäten i Riksdag och Departement. Recepten varierar men endast V tar i sitt svar tag i kärnfrågan – hur ska skolorna bli mera blandade och fylla uppdraget av mötesplats?

Om jag var skolminister skulle en bra mix av elever bli ett grundkrav för varje skola – liksom ett intagningsstopp när sammansättningen riskerar att påverka resultatet. Kvotering kallas det visst och om inte vårt system ska krascha helt så är det bråttom.
Samhällen där skillnaderna mellan människor minskar fungerar bättre för både rika och fattiga, framhöll författarna till boken Jämlikhetsanden. Och var är det mer angeläget att börja än med de som ska forma vår framtid!