Student vid 20 och 30
Jag är inte bara höggravid och arbetssökande, utan också student. Teknologstudent och medlem i teknologikåren vid Luleå tekniska universitet. Varje gång jag stöter på dessa ord häpnar jag. Hur hamnade jag här? Släppte de verkligen in mig? Men roligt är det och i väntan på bebisen håller jag alltså på att lära mig göra hemsidor.
Trots min mångåriga erfarenhet av universitetsvärlden är det ändå inte riktigt samma sak att studera när man är 20 respektive 30. Ämnena är olika, så klart, men det finns mer. Medan min första utbildning var på Kultur- och kommunikationsprogrammet på Högskolan i Gävle är den jag går nu en webbaserad distansutbildning.
I praktiken betyder det senare att man inte har någon direktkontakt med sin lärare. På en dryg månad har jag skickat och fått svar på två mejl. Det är allt.
Ändå lär jag mig massor och hinner knappt med att gå till barnmorskan. Något som jag inte gjorde särskilt ofta när jag var 20 heller i och för sig. I Gävle fick vi i stället baka limpor och plocka trattkantareller för att fylla ut studietiden. Här vill jag påpeka att det kan ha rört sig om enstaka kurser vid just den här tidpunkten som inte var särskilt bra planerade. Hur läget är i dag har jag ingen aning om.
Jag brukar roa mig med att fantisera om hur min nuvarande lärare ser ut, eftersom hans verkliga uppenbarelse är en gåta. I mitt huvud får han en begynnande flint, några extra centimeter fett runt midjan, glasögon så klart och en ganska omodern klädstil (förlåt Andreas!). Det var helt enkelt så lärarna såg ut i Gävle (förlåt Gävle!).
Inte heller kontakten med kåren är den samma som förr. På den gamla goda tiden besökte vi kåren åtminstone en gång varje vecka. Min enda kontakt med kåren i Luleå var när jag betalade in kåravgiften. Då umgicks jag med likasinnade 19- 23-åringar, som tyckte om att träna och festa. De gamla (de över 30) fick givetvis vara med och vi svarade artigt på tilltal, men av någon outgrundlig anledning verkade de inte vilja vara med oss. Hittills på min nya utbildning har jag haft mest kontakt med en pensionerad systemutvecklare från Sollentuna.
Men en sak är gemensamt för mina båda studie-eror och det är dygnsrytmen. Fast tvärtom. Då raglade vi hem från efterfesten vid sex-tiden. Nu raglar jag ut i köket och blandar välling vid samma klockslag.
Hur som helst kan jag bara varmt rekommendera att då och då förvärva sig lite ny kunskap. Vare sig det är på nätet, högskolan eller i en studiecirkel. Det piggar verkligen upp!