En gång i världen flyttade jag från Malmö bland annat för att Stockholm var så mycket vackrare och roligare att bo i. Jag mötte dock en politisk kultur där betongsossar och betongmoderater höll varann i hand, för att näringslivet skulle få sitt i form av markanvisningar och affärsytor. Men stan fortsatte glittra och spegla sig i vattnet, utsikten fortsatte att hänföra.
Det är inte förrän på senare år som det blivit riktigt besinningslöst illavarslande. Nu hotas nämligen hela Stockholms yttre fasad.

Tack vare idoga gräsrötters, inte minst den före detta dagbarnvårdaren Birgitta Jonssons engagemang, och mediers högljudda protester ändrade sig politikerna och stoppade den jättelika badringen med hotell som ett företag ville placera mitt i Riddarfjärden häromåret.
Men samtidigt projekteras, med de styrande borgerligas välsignelse, för nya skymmande och täckande huskroppar: Ett av dem är de två torn cirka 140 meter höga (!) som bland annat kommer att försätta delar av innerstan i skugga.

Motivet är att de höga husen blir kommersiellt mer lönsamma än de lägre hus, som annars ger Stockholm dess karaktär. Framför Centralen ska en stor svart byggnad i klassisk EU-kontorsstil  skymma Stadshuset, som inte längre kommer att synas vid Mälarkajen för dem som kommer från Centralen.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet ropar för döva politikeröron när de skriver att ”Den krassa nödvändigheten i de ekonomiska förhållandena maskeras med storstadsromantik.”
Katastroffplanerna för Slussen finns nu utställda i Sjömanshemmet vid Slussen – det går att skriva in sina synunkter i en digital gästbok. Peter Cornell konstaterar i dagens Expressen Kultur, under rubriken ”Utsikten inglasad”, att ”om inte Stockholmarna protesterar nu så får de skylla sig själva när nya Slussen står färdigt 2018.”
Här planerar politikerna (i röd-blå enighet) att förvandla Slussen till ett ”avskärmat kommersiellt centrum.”

Det är ett skräckscenario som visar sig: Dagens öppna, luftiga plats har stängts igen. En skärm av nybyggen i stål, glas och betong skymmer Gamla Stan, utsikten mot Kastellholmen och inloppet till Stockholm!
Den som slår sig ner på kajerna med en kopp kaffe kan i dag se bebyggelse från Stockholms olika epoker längs Söders höjder. Samma vägg av kommersiella hus kommer att stänga även denna vy! Till detta en åttafilig motorled mitt i stadens hjärta!

De promenadstråk med kaféer som planeras ligger dessvärre mot norr och i djup skugga under de nya byggnaderna. Hur i allsindar har detta kunnat få godkänt? Har ansvariga borgarrådet Marianne Sjöstedt (FP) varit så upptagen av sin blogg att hon missat att Stockholm kommer att finnas kvar även åren efter hennes mandatperiod? Vad är det för ämnen i stål, betong och glas som har en sån dragningskraft på kommunpolitiker?
Huvudstadens väl och ve är inte bara tänkt som realpolitik och lokal näringspolitik, med kommersiell nytta som enda måttstock.

Det handlar om ett långsiktigt samhällsintresse, om miljöer som ska finnas i århundraden framåt. Ett ansvar som kräver politiker med ett engagemang och intressen bortom budgettänkandet för nästa år. Var finns de nu, när de som bäst behövs?
Cornell skriver: ” De nya planerna genomförs av samma allians mellan borgare och socialdemokrater som vid cityomvandlingen, utifrån samma modernism utan känsla för platsens historia. Lär de sig aldrig, är de inte ens rädda om sitt eftermäle? ”
Här har de rödgröna tidernas chans till en lokal och valvinnande fråga, tar de den?

Göran Rosenberg skriver i DN den 16 februari att ”vad som tycks avgöra hur en nybyggd stadsdel i Stockholm ska se ut inte nödvändigtvis är en idé om vad slags stad som är bäst för samhället utan en kalkyl över vad slags stad som bäst betalar sig.”

Så vill vi väl inte ha det! Bevara Stockholms rymd och öppenhet även för kommande flanörer. Stoppa inglasningen av Slussen!

PS: Kolla in sajten om ”Blåsningen”!

Journalisten och författaren Fredrik Malm beskriver presentationen av Nya Slussen under rubriken Blåsningen. På den sajten ställer han arkitekternas glassiga och solmättade bilder mot verklighetens bilparadis, där en åttafilig motorled bränner rakt igenom dagens Slussen. Genom att fotoshoppa in mycket folk, sköna solnedgångar och ”glömma bort” de tusentals bilar som är beräknat passera får betraktarna av det vinnande arkitektförslaget intrycket av ett tropiskt paradis istället för ett biltyngt blåshål. Han konstaterar mörkandet tar sig smått parodiska uttryck,

”När hämningarna släpper…

När politiker och handläggare efter tio år är så trötta på slusshelvetet att de sväljer nästan vad som helst för att bli av med eländet, och när en självsäker och glassig arkitektbyrå med segervittring vill slippa ”flummigt” tjafs om miljö och estetik och göra beslutsprocessen så kort som möjligt, är det lätt hänt att man går över gränsen och börjar mörka lite för mycket. Då inträffar sådana ”olyckor” som vi ser på bilderna här till höger. /—/
I säljmaterialet till kreti & pleti inklusive en och annan lättimpad politiker hittar vi t ex en härlig soldränkt piazza norr om stadsmuseet där massa människor flanerar och trivs (till höger, överst). Bläddrar man istället långt in i planbeskrivningen hittar man en liten trafikflödesritning där det framgår att ”piazzan” i själva verket är en trafikled där 15.000 bilar per dygn ska passera. Manipulation är bara förnamnet.”

Han konstaterar avslutningsvis: ” Det finns många såna här ”olyckor” i materialet. Ett säljmaterial för något annat än ett av Stockholms största byggprojekt – t ex en bil, ett shampo, ett småhus eller en soffgrupp – som var lika förljuget och manipulativt skulle med all säkerhet fällas i marknadsdomstolen.”

Ja det är bara att gå in själva på www.glittra.com/foster2010 samt på www.stockholm.se/slussen (Stockholms stads hemsida) och kolla om ni håller med.

Kolla även in det senaste uppropet mot förslaget presenterat på SvD Brännpunkt den 21 mars: ”Skulle det liggande förslaget för Slussen genomföras är det ett övergrepp på vår stad som kommande generationer aldrig lär förlåta. Förslaget måste jobbas om, skriver professorerna Alexis Pontvik och Johan Mårtelius, Arkitekturskolan, och sju andra undertecknare. ”

Och här kan man skriva på ett upprop.