Min kollega Kennet säger att det är dags att avdramatisera den fina säkerhetspolitiken, jag gör som han säger och kallar Carl Bildts inlägg för seg Euro-pop som vi hör så många gånger förut. Urban Ahlin, däremot , han bjöd på en riktig tempohöjare. Det var nytt och jag hoppas på mer sådant från hans sida.
Carl Bildt blev riktigt upprörd och skorrade om den röd-gröna röran, ja några av er kanske kommer i håg hur han höll på redan under valrörelsen 1994.
Då var han statsminister. Nu är han degraderad till utrikesminister, men han beter sig fortfarande som om han äger världen. Han kör sitt eget race, som Urban Ahlin sa i riksdagsdebatten.

Det var mycket prat om Nato i år. Jag tycker inte att Sverige ska gå med i Nato, jag tycker inte ens att vi ska strida tillsammans med Nato i Afghanistan. Ingen ska ifrågasätta de stupade soldaternas och tolkarnas motiv.
Däremot måste vi kunna diskutera om vi ska skicka ut våra söner och döttrar i krig. Det borde vara en svår och viktig fråga för riksdagen, att sända ut sina ungdomar på ett uppdrag som kan innebära att de inte kommer tillbaka.

Det märkliga var dock att varken Bildt eller Ahlin ville prata om just Afghanistan i debatten. Aghanistan är säkerhetsolitik i verkligheten, folk dör och det kanske är just därför de undviker att prata om den.
Nu blev det allvar, även här i bloggen. Säkerhetspolitik är en allvarlig fråga, men den behöver inte beskrivas så krångligt.
Säkerhetspolitik är att två länder ska komma överens och dela på tillgångarna.
Det låter som en typisk kvinnofråga och det är konstigt att det är så många män i den säkerhetspolitiska debatten, jag förstår inte varför, är det kanske för att män dras till vapen?

Den utrikespolitiska debatten fortsätter, men nu har vi skruvat ner ljudet. Det är snart dags att börja skriva morgondagens artiklar.
I dag måste jag bli klar i tid för i kväll ska jag prata på Kungsholmens bibliotek. Min bok Väninnan – rapport från Rosenbad kom ut för ett år sedan och jag åker ut och pratar om den rätt ofta. Det blir någon kväll i veckan och det är så roligt att träffa alla människor.
Det är alltid nästan bara kvinnor som kommer på mina författarkvällar.
Efter en dag med manlig säkerhetspolitik ska det bli extra skönt att träffa kvinnorna. Kulturbärarna.