Alla ska jobba — men var?
Arbete gör oss fria. Det sägs som bekant även i mindre trevliga sammanhang, apropå en stulen skylt som nu kommit tillrätta. Men alla som nu knuffas ut i kylan -- får de komma in i värmen igen när arbetsmarknaden blir allt hårdare?
Nej, den arbetsamma jakten på arbete i vårt Nya Sverige, ”föregångslandet” i Nymoderat terminologi frigör knappast. För samtidigt som det ska svida i skinnet på alla som blivit av med jobbet, eller aldrig fått chansen, så stänger arbetsplatserna dörren ännu effektivare för alla som inte är på topp.
De nya sjukreglerna utförsäkrar nu folk på löpande band, samtidigt som de ger arbetsgivaren rätt att säga upp, utan att behöva anstränga sig särskilt mycket för att hitta alternativa jobb. Vi ser en allt fluffigare hantering av anställningsskyddet och en brutalare arbetsmarknad som skapar stora revor i skyddsnäten.
Det finns snart bara jobb för superarbetskraft, konstaterar Björn Elmbrandt i en krönika på Dagens Arena i dag, liksom tjänstemannafacket TCO.
Och den som trodde sig sitta säkert på grund av lång och trogen tjänst kan läsa DN i dag om statliga Postens sorgliga hantering av sina trotjänare i Umeå, för att bli varse hur smidigt det går att göra sig av med folk som jobbat i tre decennier för att de inte klarar sorteringsmaskinerna i den fart som stipuleras!
Ursäkta är det 1910 eller 2010? Det är dålig anställningspolitik.
Inte heller kommunerna är att lita på. Nu utförsäkras sjuka med långa anställningar. Inte heller ”välfärdssektorn” har någon skyldighet att ta hand om den arbetskraft som slitit ut sig i vård, skola och omsorg, utan de kan sägas upp.
Reportaget i Uppdrag granskning i SVT om bemanningsföretag häromkvällen var belysande och beklämmande. Här visas hur många företag, som Marabou exempelvis kan säga upp folk ena dagen och ta in dem via bemanningsföretag nästa, och helt åsidosätta las, Lagen om anställningsskydd.
Enligt lagen har den som sägs upp företräde till nya jobb i nio månader framåt på det gamla företaget. Men inte om de kommer in igen via bemanningsföretag, ett jobb de inte kan tacka nej till för då får de ingen a-kassa. Littorins a-kasselag ger alltså stöd åt att åsidosätta Las!
Av någon outgrundlig anledning så kan alla företag åberopa en gammal ad-dom som handlade om helt andra förhållanden. Även Public-servicedrivna SVT hanterar sina anställda på samma sätt för att slippa besvärande förturslistor.
Det går även för sig att säga upp anställda som vill ha kollektivavtal och hyra in dem på nytt via bemanningsföretag. Det visar exemplet från modeföretaget Urban Outfitters där 38 anställda krävde kollektivavtal och därpå fick sparken, samt återanställdes med sämre villkor i bemanningsföretag!
Att hyras in ger inte samma trygghet, det är lättare att bli uppsagd och det är mycket svårare att få lån, bland annat. Reportaget visade hur den lojala och flexibla arbetskraften på exempelvis Ericsson i Gävle tackas med nedläggning, trots vinster. En bitter fackordförande ångrade med rätta sin medgörlighet.
Likaså såg vi hur massuppsägningar på Scania drabbar jobbarna hårt men håller chefen med miljonfallskärm. ”Ja det är så det är”, konstaterade han.
Ja, olika falla ödets lotter. Att knuffas ut arbetslivet verkar gå allt snabbare och enklare, med lagar och regler utan egentlig effekt. Vägen tillbaks är nästan omöjlig att hitta. Alla ska jobba – frågan är var?
PS: Nu prövar arbetsdomstolen snart ett annat mål med bemanningsföretag och las. Det kan leda till skärpta regler så att åtminstone detta missbruk upphör. DS