Storkonflikten 1951 skildras på fem helsidor i KA nr 8 det året. Sammanlagt 3 300 medlemmar strejkar eller är permitterade i Stockholm, Malmö, Göteborg, Helsingborg och Norrköping. I Stockholm är det hamnkranförarna som tas ut i strejk, på övriga platser är det trafikpersonal i verkstäder och garage. Arbetsgivaren svarar med att permittera övriga trafikanställda, och hela kollektivtrafiken slås ut i de fyra städerna. ”Vår herre tycks spela med i vårt fotbollslag”, säger en ombudsman till pressen, och syftar på snöyran som förvärrar krisen.

Bilder visar hur människor cyklar till jobbet i snön, eller öde hållplatser. Konflikten varar i över en månad, och tidningen berättar om vilka jobb de permitterade eller strejkande skaffar sig: i Malmö går många till bilfirmor, till industrier eller budbyråer där de delar ut telefonkataloger. Också i Norrköp­ing går trafikfolk över till industrijobb, till handeln, chaufförsjobb eller stuverijobb.
Kommunala Affärs­verk­en ställer upp och ger de permitterade eller strejkande jobb, med städnings- och målningsuppdrag, med att skrota släpvagnar och köra buss, en linje som drivs av Affärsverken. I Göteborg tar många strejkande jobb som hamnarbetare. I Stockholm står de stora ”stålhästarna” i hamnen stilla, och hamnarbetarna får skyffla kol som man gjorde vid seklets början.
Även övertidsstoppet, som rör kommunernas andra arbetsplatser, får konsekvenser. Sophämt­ningen efter påskhelgen drabbas, liksom Göteborgs hamn där kran­förarna brukar ha mycket övertid.

Allmänheten tycks fördra besvären som konflikten orsakar, om man får tro KA. Ändå får skolbarn tillfälligt stanna hemma från skolan i snöyran. Det ordnas också pengainsamling till de strejkande och permitterade, berättar tidningen.
I det följande numret som kommer ut i maj, berättar KA i sin ledare om Eld upphör i den stora konflikten, arbetet återupptogs den 23 april. ”Upp­gör­elsen har sina brister men är dock bland de bästa som träffats under årets avtalsrörelser” skriver redaktören.
Och på annan plats beskrivs uppgörelsen som bland annat innebär kortare veckoarbetstid, sex dagars längre semester, förbättrade sjukhjälpsbestämmelser och ökning av timlöner på mellan 15 och 24 procent.
Medlingskommissionen förvärrade situationen genom att vilja avbryta förhandlingarna, skriver redaktören. Och det var parterna själva som i direkta förhandlingar till slut lyckades nå en uppgörelse.