Jag är inte ute efter att lägga bränsle på debattbrasan om att vaccinera sig eller inte mot Den Nya flunsan. Även om jag, som många andra, har mina funderingar om spelet kring den snabba produktionen och beställningen av vaccindoser, där myndigheterna inte minst WHO – världshälsans egen organisation – samspelat med industrin på ett tveksamt sätt.

Och det är häpnadsväckande hur ett mycket större hot – det från motståndskraftiga bakterier och allt mer verkningslös antibiotika – kan klinga rätt ohört, vad gäller praktiskt handlande, trots att det berör så många fler människor.
Svininfluensa går att skydda sig mot, eller tillfriskna från, men superbakterier överlever och slår allt hårdare mot sjuka människor. I hela världen har hittills cirka 12 220 dött i H1N1-influensan, jämfört med de 250 000 – 300 000 dödsfall som årligen inträffar i säsongsinfluensa.

Minst 25 000, troligen flera hundra tusen människor, dör varje år, enbart i Europa (!) för att antibiotikan inte längre har effekt, berättar SvD.
Orsaken är bland annat det ymniga utskrivandet av recept för minsta krämpa, antingen det gör nytta eller ej. De enda som tackar för detta är bakterierna, som jobbar upp ett bra skydd till nästa gång.  Sverige är inte värst, men det är ändå illa nog.
Och mest recept skrivs ut i det av Moderaterna så hyllade fria vårdvalets Stockholm, där läkarna slåss om patienterna och är mer måna om att göra dem till lags, så att de får behålla sin ersättning, än om folkhälsan på sikt.

Det är i alla fall vad man misstänker, eftersom ökningen av läkarbesök och även förskrivningar sammanfaller i tid med Filippa Reinfeldts (M) stora omläggning, mot en mer ”kundstyrd” efterfrågan i vården. Stockholms läkare skriver ut 472,5 recept per 1000 invånare jämfört med Västerbottens 337,8.
Det är för övrigt ännu värre utanför våra gränser, exempelvis i Grekland och Italien, liksom i Storbritannien. I Grekland finns det på varje sjukhus personer som har infektioner där ingen antibiotika biter och som därför inte överlever.

Vård à la Stockholm har fördelar, för den som snabbt vill hitta en doktor och få ett recept.
Men lättvindigt utskrivna recept för att privata vårdgivare ska kunna casha in ersättning och lugna påstridiga stressade storstadsbor gynnar inte patientsäkerheten. Vi måste halvera antibiotikaförskrivningen både här och internationellt och vara rädd om de mediciner vi har kvar, säger exempelvis Otto Cars, läkare och professor i infektionssjukdomar samt ordförande i nätverket Strama, som samverkar mot för att minska onödig användning av antibiotika. EU-rapporten SvD berättar om visar att minst 25 000 sannolikt mångdubbelt fler som tidigare skulle klarat sig nu dör på grund av antibiotikaresistenta infektioner.

Framväxten av superbakterier orsakas även av slarv med hygien, men där borde all handsprit vi nu vant oss vid att använda göra en del nytta. Allvarligare är att den forskning som så snabbt tog fram ett vaccin mot en hotande pandemi från Den Nya influensan hittills lutat sig tillbaks och struntat i att utveckla ny antibiotika för att ersätta de som inte längre biter på bakterieinfektioner.
Att utveckla nya preparat kan ta 10-15 år, men industrin har hittills hellre satsat på läkemedel som ska användas ofta, som diabetesmedicin. Staten har inte gjort något för att driva på eller uppmärksamma detta.

Man kan inte låta bli att fundera på riskmedvetandet hos oss alla, men framförallt hos beslutsfattande politiker.
Varför denna tystnad i en fråga som är mycket mer hotfull än svininfluensa (och där regeringen ordnade presskonferenser en gång i veckan!)?
Vilken politiker går ut och driver på läkemedelsindustrin för att snabbt få fram nya mediciner?
De göds av våra sjukdomar och borde skämmas för att de passivt låter hundratusentals människor riskera sina liv. Detta borde du ha presskonferenser om folkhälsominister Maria Larsson (KD)!
Men eftersom KD säger att politikens uppgift är att göra det bästa möjliga för marknaden så är det svårt att känna några större förhoppningar därvidlag.