Kön, etnicitet, ålder, bostadsort. Alla sakerna säger något om oss som individer och ibland kan någon av dessa faktorer vara viktiga, exempelvis vid riksdagsval, där representativitet är ett viktigt kriterium för politiker. De ska vara som folk är mest, både gamla, unga, jobbare och akademiker. Antalet kvinnor och män som politiska beslutsfattare ska helst avspegla hur det ser ut i samhället.
Även i näringslivet kan kvotering vara en väg att få en bra blandning, om inget annat hjälper och ett antal kunniga personer aldrig får chansen på grund av traditionell syn på vilket kön som bäst sköter företag exempelvis.

Men när det kommer till kunskapsbaserade utbildningar som har vissa formella krav, som betyg, blir det knepigare att bestämma att könet i sig är en faktor som ska väga tyngre än andra meriter vid antagningar. Det skapar otydlighet och ger betygen en relativ status, de blir mindre värda för kvinnor.
Så har det blivit exempelvis vid antagningar till psykologlinjen, läkarlinjen, tandläkarlinjen och framförallt till veterinärutbildningen. Dit har så många unga kvinnor med höga betyg sökt i förhållande till pojkar att deras chanser att antas kraftigt minskat i förhållande till manliga sökande.
Trots exakt samma meriter antogs bara män från urvalsgruppen folkhögskolebetyg eftersom män var underrepresenterat kön. Män hade upp till 38 gånger högre chans att antas.

Detta synsätt leder till en sorts dubbelbestraffning eftersom flickor statistiskt sett i hela samhället har högre betyg och därför även dominerar högskolan.
Ju fler flickor som pluggar och anstränger sig desto sämre chanser får de till populära utbildningar!
Juristerna vid organisationen Centrum för rättvisa har varit ombud för ett antal kvinnliga sökanden till veterinär- och psykologutbildningen och stämt såväl Sveriges Lantbruksuniversitet SLU, (där tingsrätten gav SLU bakläxa och flickorna rätt) samt Lunds Universitet. De JO-anmälde även Diskrimineringsombudsmannen, DO, som underlät att driva fallen för de könsdiskriminerade flickorna.

Två tredjedelar av landets högskolor använder könsdiskriminerande antagningsregler och i drygt nio fall av tio (95 procent) är det kvinnor som drabbas. Diskrimineringen är mest omfattande på populära utbildningar som exempelvis läkare, psykolog och veterinär. Den slår hårdast mot sökande med betyg från folkhögskola.

Utbildningssystemet ska öppna dörrar, inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor, skriver Tobias Krantz, (FP)-minister för högskola och forskning, i DN i dag. Bortsett från att just detta parti med sin högste företrädare Jan Björklund verkligen skapar hinder och stänger dörrar till högskolan genom sina nya antagningskrav till både gymnasium och högskola, så är detta ett riktigt beslut.
Det måste löna sig lika mycket att anstränga sig antingen man är flicka eller pojke, och vid platsbrist vid lika meriter är vanlig lottning mera rättvis.

Att sedan talet om kampen mot ”problemen med ojämlikhet på högskolan” inte enbart handlar om detta måste förstås understrykas. Det klingar extra ihåligt  med tanke på att det är just Folkpartiet som driver en skolpolitik med krav som gör det svårare för barn från mindre studiemotiverade familjer att klara ribban till akademiska yrken över huvud taget.