Att det är ersättningssystemet och inte en allt sämre folkhälsa som står bakom rusningen till doktorn verkar troligt.  Om nu inte Stockholms invånare blivit ohyggligt mycket sjukare på två år så är det Vårdval Stockholm och deras prislappar för ersättning som ligger bakom ökningen.
Som KA rapporterat flera gånger har vårdcentralerna anpassat sig till att läkarbesök ger mest betalt från landstinget, medan besök hos undersköterskor ger minst. Besöken hos dem har också minskat med 30 procent, många har sagts upp och deras arbetsuppgifter har tagits över av sjuksköterskor och läkare.

Vårdcentralerna får dessutom lika mycket för ett kort besök av en snuvig patient som för ett längre besök av en svårare sjuk patient, vilket gör att läkarna infört ”snorakuter”, för att få så många snabba och lättbehandlade besök som möjligt på kortast möjliga tid. De svårt sjuka delas i stället upp på flera läkartider, hur obekvämt är inte detta för just de svårast sjuka!
Man ber också patienten komma på återbesök för sådant som tidigare klarats av på telefon. Summa summarum så har verkligen läkarna tagit emot fler patienter, men har de 250 miljonerna detta kostar lett till att vi också blivit friskare? Tveksamt.

– Befolkningen vet inte om att vi nu bränner skattepengar helt i onödan, säger en läkare i DN-intervjun. Hans kritiska åsikter delas av flera läkare som uttalar sig.  För att få ekonomin att gå ihop måste man skrapa ihop tillräckligt många patienter, så dörrarna öppnas även för sådant som tidigare inte ansågs vara värt tid med doktorn.  Vilket leder till att det inte blir lika lockande att ta emot riktigt sjuka patienter som tar längre tid.
Efterfrågan styr, men frågan är om detta också kommer åt de verkliga behoven?

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) avfärdar kritiken och menar enligt DN att det är glädjande att så många får träffa en doktor. Att läkare som DN talat med säger att de får lägga tid på onödiga besök i stället för att vårda svårt sjuka avfärdar hon med att ”den enda som kan avgöra om det finns ett behov är patienten själv.” Det är sannerligen ett paradigmskifte, från den tidigare synen på att det är vårdgivarna  som ska styra patienterna till rätt nivå.

Det kan låta väldigt positivt för den enskilde, men mindre bra för folkhälsan och samhället som helhet. I synnerhet om det även, som i Vårdval Stockholm, handlar om konkurrens mellan vårdcentraler.
Med vårdcentraler som var och en behöver många lättbehandlade patienter finns det exempelvis risk att de skriver ut antibiotika i onödan, för att patienten inte ska bli arg och gå till en annan doktor. Och med för stor förskrivning ökar antalet motståndskraftiga bakterier och svårbehandlade infektioner.
Vård för medborgare efter behov, eller en vårdmarknad med ett antal kunder som väljer? Båda vägarna har sina stötestenar, men Stockholmsvägen verkar leda helt fel. Vårdvalet blir helt vårdgalet, i alla fall som det ser ut i Stockholm.

PS: Läser i DN i dag, lördag 19 december, att även besöken på akuten ökat med 11 procent i Stockholm sedan vårdvalet införts. Trots att målet med reformen var att få ned antalet akutbesök. Paradoxalt nog kan just de vid öppna dörrarna till doktorn på vårdcentralerna vara en förklaring, säger Peter Graf, vd på Danderyds sjukhus:

 – Alla är vi friska tills vi är undersökta brukar man säga. Ju mer sjukvård du tillhandahåller desto fler hälsoproblem upptäcker du. Bejhovet är omättligt, det är sjukvårdens dilemma, konstaterar Graf.

DS