Frågan ställs på sin spets, eller snarare så svarar Diskrimineringsombudsmannen, DO, själv genom att i Stockholms tingsrätt stötta en man som vid en arbetsintervju vägrade handhälsa på en kvinnlig chef, eftersom hans muslimska tro förbjuder det.
DN skriver om det i papperstidningen idag.

Fallet har uppmärksammats tidigare, eftersom det handlar om två krockande värdesystem. Mannen som vägrade handhälsa blev nekad en praktikplats och den ersättning som skulle följt med denna.
Enligt ett vittne som var med vid intervjun blev stämningen väldigt tryckt när den kvinnliga chefen flera gånger försökte skaka hand med mannen. Enligt DO, som företräder honom, hälsade mannen i stället genom att lägga handen över bröstet och buga, något vittnet förnekar.

Det må vara hur det vill med den saken. För det handlar ju i förlängningen om hur mycket plats stränga religiösa regler ska kunna få på arbetsmarknaden.
Att inte handhälsa på kvinnor exempelvis, vilket handlar om synen på kvinnan i religionen, men inte enbart.
Det går bra att vara religiös, exempelvis muslim, och ändå handhälsa på kvinnor. Så gör de muslimer jag träffar och umgås med.

DO gör både muslimer och arbetsmarknaden en otjänst genom att ta lagboken till verktyg för att hävda och ge förtur till vissa stränga religiösa tolkningar framför mer moderata och pragmataiska.
Vad JämO hade tyckt om den saken, om inte befattningen hade avskaffats, får vi inte veta.
Men frågan som hänger i luften är: Har DO gett upp kampen om jämställdhet?