Att vara frisk och ha ett jobb är en förmån. Att vara sjuk och ändå jobba efter förmåga är också en bra lösning.
Det kan vara en barnskötare som efter svår cancer inte orkar heltid.
Det kan vara en tjänsteman med ständig huvudvärk efter borrelia, eller, som dagens Svd skriver, en kvinna med kronisk utmattning och fibromyalgi, som nu ska ”överlämnas till Arbetsförmedlingen”, för utredning om eventuellt heltidsarbete.
Detta trots att hon redan av sju olika specialister bedömts ha nedsatt arbetsförmåga och har ett deltidsarbete som hon trivs med.
Vad arbetsförmedlingen ska göra med henne under utredningsmånaderna är oklart. Lika oklart är vad som händer sedan.

Nästa år ska alla som har haft sjukersättning mer än 180 dagar utförsäkras. Det är ungefär 54 000 människor. Har de halvtids ersättning riskerar de att mista den om de bedöms ha full arbetsförmåga. De ska då konkurrera med tusentals friska om de heltidsjobb som finns.
Det gäller även exempelvis cancersjuka, något ett antal läkare protesterade emot på DN debatt i onsdags.
TCO menar att förslaget är så fullt av luckor att det inte bör klubbas igenom, utan en ny ordentlig utredning. Det verkar vara en klok idé, frågan är om den borgerliga regeringen nappar på detta halmstrå, med tanke på att de redan haft tre år på sig att ro det i hamn.

Socialförsäkringsministern har säkert drivits av en stark vilja att förbättra och förenkla ett krångligt system, med hjälp av rutor, regler och nya (skrämmande korta) gränser för hur länge man får vara sjuk och hur länge man har rätt att behålla ett fast jobb. Försäkringskassan har begått ”misstaget” att tolka regeringsförslagen bokstavligt, vilket fått henne att upprepade gånger i medierna backa från sina egna idéer, eller snarare konsekvenserna av dem. Tolkningsstriden är i full gång, innan lagen ens börjat verka på riktigt.
Att ta vara på allas arbetsförmåga är en god tanke. Att lämna växande grupper långtidssjuka åt sitt öde är ingen human politik. De behöver få hjälp och stöd att återvända till jobb som de orkar med. Och att så många unga människor har förtidspensionerats är definitivt ett misslyckande för arbetsmarknadspolitiken, i såväl röd, som blå regi.  Men då går det inte att samtidigt slimma arbetsmarknaden så att det inte finns några jobb kvar att omplacera till.  

Det är också lätt att som frisk ställa sig frågan om inte de sjuka egentligen är simulanter.
DN:s ledarsida gör det i dag när de definierar det ”ursprungliga problemet”: ”Att människor i decennier kunde arbeta halvtid och växla in den andra halvtiden i sjukpenning eller förtidspension” och att skälen till sjukskrivning ofta var ”diffusa”, nämligen ”psykisk skörhet samt värkproblematik.”
Ett avsågat ben är i sig inte ett skäl i dag för att inte kunna arbeta, det har Försäkringskassan slagit fast.
Och gud nåde den som ”bara” har psykisk sårbarhet, eller obestämd värk att hänvisa till!
Andras svaghet väcker ofta vår skräck, ibland rentav förakt. I synnerhet om det handlar om psyket, detta svårmätta och komplexa system av tankar, känslor och förnimmelser.

Carina Nilsson, tidigare utredare på LO, har nyligen kommit med en fallbok om långtidssjuka och arbetsskadade, hon intervjuas i KA om detta. Hon menar att det inte är fråga om att människor utnyttjar försäkringssystemet, utan att de är påtagligt sjuka.
Men i stället för att lägga energin på att ge bra rehabilitering riskerar de att bli uppsagda efter sex månader. Det räcker att arbetsgivaren hänvisar till att lämpliga arbetsuppgifter saknas.
Och detta gäller skamligt nog även för stora organisationer och kommuner.

Las, lagen om anställningsskydd, behöver stärkas, så att de sjuka inte slängs ut och hamnar sist i arbetslöshetskön, säger hon. En åsikt hon sannolikt har lika svårt att få gehör för som facket för varningarna om lönedumpning i det nya arbetsrättsligt uppluckrade EU.
Vi kan inte ha några ”tänkte-inte-på-det-lagar”, säger TCO-ordförande Sture Nordh, med adress regeringen.
De senaste dagarnas exempel på hur snett det kan slå borde räcka även för att regeringen ska backa.

PS: ”Tänkte inte på det”, sa Christina Husmark Persson (bildlikt talat)  vid en extrainsatt presskonferens i går, fredag, där hon meddelade att lagen ska ändras. Lagen skrivs, enligt SvD 09/12/05, om så att ”det införs ett undantag för personer som lider av en så allvarlig sjukdom att deras arbetsförmåga väntas avta.” Dessa svårt sjuka ska inte tvingas söka heltidsjobb. Den nya lag som skulle vara ”den största sjukförsäkringsreformen någonsin”, enligt samma Christina H-P, visar sig behöva lappas och lagas innan den ens börjat gälla. Att ta hänsyn till svårt sjuka är ett steg åt rätt håll, däremot kvarstår osäkerheten, tolkningsproblemen och de hårda tidsreglerna som snabbt kan beröva en sjuk människa både hennes inkomsttrygghet och fasta jobb.  Cancerpatient Pia Hackzell, som intervjuas i SvD i dag (lördag) är fortsatt orolig, och jag förstår henne.