Dels för att det gjorde ont, dels för att det inte var såpa jag var ute efter. Jag var på jakt efter hällrengöring. Mängden flaskor där inne fick skrubbens hyllor att bågna kraftigt. Där fanns allrent, ugnsrent, Klorin och Cillit Bang. Vanish trängdes med Ta bort och fönsterputsen konkurrerade med propplösaren.
Det slog mig att antalet rengöringsmedel i vårt städskåp inte på något sätt stod i proportion till antalet kvadratmeter som skulle städas. I så fall hade det nog räckt med såpan.

Plötsligt hörde jag ett dämpat kvackande inifrån skåpet. Jag tittade mig förundrat omkring. Var det någon som drev med mig? Kanske hade någon placerat en liten bandspelare inuti mitt städskåp. Men där, längst in bakom avfettningsmedlet, upptäckte jag till slut den kvackande WC-ankan.
– Ta mig, ta mig! tycktes den försöka meddela mig.

Jag skrattade lite ansträngt – jag kunde ju inte hälla toalettrengöring på hällspisen heller, tokiga anka… I samma ögonblick tyckte jag mig skymta Ajaxkvinnan bredvid kalk­avlagringsmedlet. Jo, mycket riktigt stod hon där och x-ade sig i mitt städskåp. Jag smällde igen dörren med ett upprört brak. Inte alls för att jag började se syner mitt på blanka dan, utan för att jag hade slut på hällrengöring.
Vad skulle jag nu ta mig till? Vad skulle till exempel mormor ha gjort? Ilsket slog jag ifrån mig resonemanget, det gick ju inte att jämföra, hon hade ju ingen hällspis ju. Så lätt det var förr i tiden, tänkte jag och kände mig förfördelad. Fingeravtrycken på den rostfria kylen och frysen skrattade hånfullt åt mig när jag gick förbi. Sånt behövde aldrig mormor uppleva, tack och lov.    

Tankarna förde mig automatiskt vidare till två andra rejäla damer: Marie-Louise och Marléne i TV4:as Rent Hus.
Målmedvetna stormar städexperterna fram och kastar bikarbonat på madrasser, sprutar såpa i ugnar och ättiksspritar kakelfogar. Miljömedvetna till max. Är det inte grapefrukt i badkaret så är det citronskivor i mikrovågsugnen. Fruktflugorna får smaka på äppelcidervinäger och ingen slipper undan.
Jaja, visst är de duktiga, tänkte jag lite irriterat. Motvilligt googlade jag på ”miljövänlig hällrengöring” och upptäckte till min förtjusning att det inte fanns någon. Med gott samvete cyklade jag iväg och köpte en splitter ny hällrengöring sprängfylld av kemikalier. Slängde jag bara ut någon gammal sopborste skulle nog den få plats i skrubben den också. Ekologisk städning javisst, men ibland är det bara att erkänna att det helt enkelt är medlet som är målet.