IAF, inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen som ska ha koll på reglerna och att de följs, har undersökt väntetiderna (genomströmningstiderna) för personer med inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning. De har ökat med en vecka från oktober 2008 till oktober 2009.
I några arbetslöshetskassor har dock väntetiderna ökat kraftigt jämfört med oktober 2008 (ökningen inom parentes): Alfa-kassan (10 veckor), ST (9 veckor), Elektrikernas (6 veckor) och Småföretagarnas (6 veckor).

IAF hittar inte på förordningarna. Dessa har riksdagen beslutat om, efter förslag från regeringen (läs arbetsmarknadsminister Littorin) Långtidsarbetslösheten har nästan fördubblats på ett år, enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, och samtidigt har det blivit lättare att komma med i en a-kassa.
Båda åtgärderna verkar åt samma håll – längre handläggningstider. Varje regeländring medför längre handläggningstider. Reglerna ändras ganska ofta, jag räknar till stora ändringar 24 gånger, sedan alliansen trädde till (enligt IAF-hemsidan). Trots detta har a-kassorna klarat uppdraget utan att ådra sig någon större kritik från samma myndighet.
Arbetslöshetskassornas samorganisation, SO, säger i DN i dag att blanketten knappast kan förenklas, så som försäkringen utformats (av Littorins tjänstemän och klubbad av Littorins allierade riksdag), utan det är hela a-kasseförsäkringen som måste göras om och förenklas, ”för den är så oerhört komplicerad”, konstaterar kanslichefen Melker Ödebrink.  

Därför kan man säga att Littorins plötsligt påkomna indignation mot sättet att sköta kassorna är ett spel för gallerierna, ett försök att skjuta ansvarsfrågan för  krångel-kassan på någon annan – läs facket! – och få ett skäl att på nytt vädra sin käpphäst att allt blev bättre om det blev en obligatorisk a-kassa i statlig regi.
Konstigt nog är den privatiseringsvänliga Littorin i just det här sammanhanget noga med att påpeka att det är de ”privaträttsligt ägda föreningar” som styr a-kassorna som är orsaken till eländet och ”detta kunnat undvikas” om ”vi haft en annan ordning” och ”själva haft kontrollen och makten”.
Staten som all godhets källa låter onekligen lite udda i Littorins mun och verkar bara vara aktuellt när det är facket som är de ”privaträttsliga” aktörerna. Och med tanke på eländet i den av regeringen styrda sjukförsäkringen kanske han ska vara lite försiktig med löftena.
Vem är det som har den egentliga makten över hur a-kassorna ska funka, om inte just samme Littorin!

Just nu uppmärksammas moderaterna för att de dribblar med utanförskapssiffrorna och raderar information om sitt favoritprojekt ” utanförskapet”.
De använder till och med officiellt andra och högre utanförskapssiffror från S-tiden 2006 i debatten nu jämfört med vad M tidigare (valåret 2006) skrev på sin webbplats. De siffror som fällde S-regeringen 2006 kan bli en rekyl för de borgerliga 2010.
Att Littorin gör allt för att skylla sakernas tillstånd på någon annan är dålig stil. Hycklandet om a-kassan är riktigt pinsamt.