Det var ingen bra reform och det är ett steg i rätt riktning att, som FP i DN i går, vilja ändra på detta. Men det är långtifrån tillräckligt. Utvecklingen hittills förskräcker!

Grundskolebarn kan mindre i dag än i mitten av 90-talet. Det gäller främst matte och naturvetenskap, men även läsförståelse.
Skolverket har utrett (här finns rapporten) och orsakerna kan kopplas till en rad reformer och beslut om skolan både på samhälls- och klassrumsnivå, som tagits av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar under tidigt 1990-tal.
Sammantaget är de inledningen till ett systemskifte för skolan,  som  Skolverket sammanfattar med fyra begrepp: segregering,  differentiering, decentralisering och individualisering.

Med segregeringen i kombinationen boende, friskolor och skolval har grupper som tidigare samlades och lärde känna varann i klassrumen skilts åt, vilket minskar elevernas möjligheter att knyta kontakter över klass- och kulturgränser, samt gör att högpresterande elever ofta samlas  för sig och elever med större svårigheter för sig.
Blandade klasser där svagare elever får draghjälp och inspireras av dem som är lite bättre har ersatts av en allt mer homogen sammansättning  av elever.
Och för dem som samlas i klasser med lägre snittbetyg så minskar lärarnas förväntningar något som tydligt visades i den utmärkta SvT-serien om klass 9A, som höjde sina betyg när lärarna  trodde på dem. Skolan som mötesplats behövs.

Med differentieringen menar Skolverket ett undervisningssätt som ytterligare stigmatiserar elever som har svårigheter att hänga med. (Något alla kan ha ibland, men som oftast är värre för barn som inte heller har föräldrar som kan hjälpa dem eller slåss för dem. )De sätts i särskilda grupper och får inte vara med i vanliga klasser. Barn med svårigheter skiljs oftare  ut och stämplas som avvikande.

Med decentraliseringen kom de stora kommunala skillnaderna i såväl lärartäthet som hur många kronor som satsas på skolan. Detta i kombination med firiskolor gör skolan än mer svår att styra.

Och slutligen begreppet individualisering, som ju låter väldigt positivt – en skola anpassad till individen, men som i själva verket handlar om det motsatta, en skola som överlämnat ansvaret åt individen för sitt eget lärande!
Med mer självstudier och ensamarbete blir det ännu svårare för barnen att hänga med och förstå, lärarens roll att hjälpa alla urholkas. Att skillnaderna mellan skolor och elever ökat drar ner de sämre elevernas resultat. Skolan lämpat över ansvaret för inlärning från lärare till elev, istället för att ge varje individ de bästa förutsättningarna!  
Sambandet mellan föräldrars utbildning och barnens resultat  förstärks genom boendesegregation och skolsegregation,  plus  ett arbetssätt där eleverna blivit mer beroende av att få hjälp hemifrån för att klara sig . Elever som inte får denna hjälp riskerar att slås ut.

Dessa förändringar i kombination med samhällsutvecklingen har med andra ord förvandlat skolan  från sammanhållen och centralt styrd,  till ett av världens mest avreglerade system, där det kan vara skrämmande stora  olikheter  mellan både enskilda skolor i samma kommun och mellan olika kommuner.
Det skiljer i lärartäthet och hur mycket pengar som satsas, samtidigt som sorteringen av elever efter klass, betyg, etnicitet stärkts genom friskolor och val.  Vinnare är egentligen inte någon, inte heller gruppen duktiga medelklassbarn mår väl i sina reservat.   Stressen och prestationsångesten ökar .
Skolan har därmed blivit mer olik i stället för jämlik,  utsorteringen efter klass, studieresultat och etnicitet har förstärkts och elevers rätt att förverkliga sina drömmar,  oavsett bakgrund och boende har försämrats.

Om skolan ska vara en mötesplats med likvärdiga förutsättningar för alla måste denna utveckling brytas.  
FP-ordföranden och skolministern Jan Björklund  vill nu, liksom hela Folkpartiets ledning åter förstatliga skolan, en åtgärd som absolut  kan vara ett steg i rätt riktning. Men ensamt räcker det inte för att ändra det som gått snett.
Ska alla elever få  lika chanser måste varje skola få en mix av barn som speglar samhället i stort. Då handlar det om styrning med målet alla barns bästa för ögonen, inte bara mina ungars.
Att göra tvärtom mot nu kan vara en början.