På agendan står euroislam och fundamentalism. Varför reser unga svenska muslimer till krigets Somalia? (En ung svensk man dog i somras i strider där.) Hur allvarliga och kända är försöken från en radikal milisgrupp  att värva unga män i Rinkeby till kriget? Varför försöker en grupp strängt religiösa män hindra unga svensk-somalier att gå på drog- och alkoholfritt disko?

En ungdomsledare, själv svensk-somalier berättar, och vittnar även om hur han själv blivit överfallen och hotad. Ett jack i pannan är ett minne av händelsen, som inträffade nyligen när han skulle följa sin flickvän hem.
En 19-årig flicka, som intervjuas i radions P1 bekräftar att åsiktspoliserna finns på plats utanför diskot där de hotar särskilt unga flickor med helvetet om de går in i lokalen. De har även synpunkter på hur unga kvinnor bär sin sjal, och ber dem om att ha kjol i stället för långbyxor när de går över torget. (DN och SvD)

Mötet som avhandlar detta, och även knyter an till den omdiskuterade Rosengårdsrapporten, som delvis tagit upp samma tema,  är en fortsättning på en samtalsserie om islam i den svenska förorten som är pågående i Tensta. De tidigare träffarna har varit tämligen lugna tillställningar där man lyssnat på varann, trots olika åsikter, berättar en deltagare. Men den här kvällen ligger ilskan och pyr, tonläget är högt och hetsigt, och det handlar knappast om dialog.  Moderatorn Nalin Pekgul, Tenstabo, troende muslim och ordförande för S-kvinnorna, har fullt upp med att låta alla komma till tals, och samtidigt hålla tiden.
Merparten av talarna är arga och kritiska mot framförallt säkerhetsanalytikern, terroristexperten Magnus Ranstorp och hans rapport från Rosengård. Han får klä skott för allt från kriget i Afghanistan, konflikten Israel-Palestina, förtryck av muslimer och rasism i största allmänhet. Det går till och med så långt att en man som företräder den skattefinansierade Sveriges Antidiskrimineringsbyrå vill ge alla i panelen, inklusive Nalin Pekgul, som just avslutat sin Ramadan-fasta, en ”Islamofobil”, ett preparat som ska användas vid ”islamofobiska eller muslimhatande symptom”! Det är ett riktigt bottennapp och känns som ett försök att tysta en viktig debatt.

Ingen tar upp den fråga som egentligen berör Tenstaborna inpå skinnet: Ska unga i Rinkeby med omnejd ha möjlighet att kunna klä sig fina, gå ut och lyssna på musik och ha trevligt, utan att hotas?  Den ungdomsledare som varnat för de extrema får inget öppet stöd och ser ganska ensam ut därframme på scenen.
Politikern och ordföranden i stadsdelsnämnden Ann-Katrin Åslund (fp) säger sig visserligen värna allas rätt att tänka fritt och ungas rätt att bilda sig en egen uppfattning, men det som händer utanför ungdomslokalerna går hon inte närmare in på.
Inte heller stadsdelsdirektör Olle Johnselius tar upp de specifika hoten. Däremot menar de sig kunna påverka värvningsförsök av krigare under 18 år. Om de får kännedom om dem.

Men trots det laddade ämnet, övertonerna och ilskan är det något uppfriskande över hela tillställningen.  Det är verkligen högt i tak och finns en iver att få säga sin mening  och bli förstådd, som är begriplig och sympatisk. Och nog  finns en beredskap att lyssna, om än inte så jättestor just denna kväll.
Det är inte svårt att känna sympati med de många, här  främst unga män, som är förbittrade över hur utslagning, dåliga betyg och arbetslöshet  i mycket högre grad slår mot förortens utrikes födda invånare. Liksom verklig diskriminering även om man har fina kvalifikationer. Segregering skapar och vidmakthåller utanförskapet.  Liksom den likgiltighet, maskerad som tolerans, som ser dessa unga människors rättigheter som mindre värda än svenskföddas.
Vem skulle acceptera att ungdomar trakasserades av en grupp hotfulla vuxna på väg in på disko på Kungsholmen?

Religiösa väktare är inte något specifikt för islam, utan finns mer eller mindre ii alla religioner. När jag själv växte upp förekom det ofta i den frikyrkliga (norska) kristna församling min pappa föddes in i. Jag fick varken ha långbyxor eller pannlugg i den friskolan och mina kusiner grät av skräck när jag berättade att jag varit på barnteater i Sverige, övertygade som de var att jag skulle brinna i helvetet.  Men det blev harmoniska människor av mina kusiner också! Församlingen har lugnat ner sig högst väsentligt sedan dess och är mer tolerant mot oliktänkare.  Och i dag kan jag se med ömhet även på de stränga väktarna i min egen släkt, som bara ville väl, även om metoderna var skrämmande. 

Måste den kulturella särarten problematiseras, undrade en av de närvarande.  Inte nödvändigtvis. Men om den tar sig rätt att sätta mänskliga rättigheter åt sidan, så att det drabbar exempelvis unga flickor, då måste vi tala om det och reagera. Och när dödshot uttalas under ett överfall mot en ung kommunanställd man då är det riktigt riktigt illa.

Med mötesplatser som Tensta Träff kommer deras brännande frågor förhoppningsvis upp igen under mer lyssnande och reflekterande former så att de kan nå en lösning som passar de boende. ” Vi har allt att vinna på att var modiga, ta emot varann och jobba tillsammans. Vi har förlorat 400 arbetstillfällen och behöver samla alla krafter”, sa en av mötesdeltagarna avslutningsvis och sträckte ut en hand med förhoppningar om att skapa arbete och framtidstro i Tensta.