”Det är väl talat, svarade Candide, men nu måste vi odla vår trädgård!”
Orden uttalas som avslutning i en bok av upplysningstidens författare och satiriker Voltaire från 1759. Det är inte en bok om trädgårdsodling, utan en filosofisk roman om hur vi ska leva våra liv, samt en skarp kritik av både kyrka och klassamhälle, som kanske inte skulle kunnat publiceras i dag, när kritik av religion förbjudits i lag, exempelvis i Irland. (Frågan om förbud att ”smäda” religioner har även blivit en fråga för FN att ställa sig positiv till.)

Odla, dvs cultiver, det vill säga kultivera, är ett sätt att förhålla sig till kultur, som en bred och samhällsengagerad företeelse, som kan ta sig en mängd olika uttryck.
Med den definitionen har en rad tidskrifter med samhällsfrågor på agendan fått statligt stöd som kulturtidskrifter. Antirasistiska Expo, feministiska Bang, samhällsmagasinet Arena, magasinet Ordfront med flera. Kulturrådet delade ut 17 miljoner i stöd till 102 tidskrifter 2008.

Nu föreslår kulturministern att kulturbegreppet ringas in till att endast omfatta beskrivande och analys av olika konstarter, exempelvis opera, balett, och teater. Det är en insnävning av kulturbegreppet som syftar till att lyfta ut samhällsdebatt, kritik och bredd, konstaterar ett antal chefredaktörer och kulturchefer inom de tongivande dagstidningarna i ett upprop i dag(DN, HD m fl). Konsekvensen kan bli att kanske hälften av tidningarna förlorar sina bidrag och tvingas lägga ner! Några andra stöd finns inte.
Flera av dessa kulturtidskrifter är små och smala och i vissa fall ganska otillgängliga om man inte är specialintresserad. Men det är här som diskussionerna tar de oväntade krumsprången, där bidragen kan flippa ut i fascinerande kreativa utfall och infall, där känsliga frågor lyfts, ofta på ett nytt, brett och mycket nyanserat sätt. 

Det var i Arenas aprilnummer i år jag läste de spännande och raka texterna om hur islamismen och religionsdebatten polariserats mellan höger och vänster i Sverige. Det är i senaste Expo 3/2009 som jag blir upplyst om hur trakasserier av muslimer i Södertälje i dag inte handlar om förföljelse från traditionellt främlingsfientliga grupper.
Snarare har förövarna i huvudsak assyrisk/syriansk bakgrund och konflikten med muslimer har sin klangbotten i morden på kristna armenier i det muslimska Osmanska riket mellan 1915 och 1923. Alltså en motsättning som inte är grundad i Sverige men ett intressant bidrag i den ständigt pågående kulturdebatten om integration, religion och vad som ska kallas för rasism.

I senaste Bang skriver Parwin Ardalan, en av Irans mest tontivande kvinorättsaktivister, som stoppades från att resa och ta emot det Olof Palmepris hon fick 2007. (Hon tog emot det i år på bokmässan).
”Avsaknaden av yttrandefrihet är på många håll i världen, som Iran en fråga för feminister”, skriver redaktionen i inledningen i detta temanummer om yttrandefrihet och feminism. Två frågor utan vilka någon som helst kultur är möjlig att odla, varken bildlikt eller bokstavligt.

Göran Hägglunds tankar om att svenska folket inte vill bli besvärade av och ska få slippa kontakten med ”Sveriges radikala elit” har blivit bönhörda av kulturministerkollegan på ett oväntat snabbt och effektivt sätt.