Jag hade diskat en kaffekopp dåligt och inte stått tillräckligt nära när mannen i fråga skulle resa sig upp. Ja, det var inte pensionären själv som portade mig utan hans dotter.
Grattis, sa en del kollegor då slipper du gå dit. Förvisso, ändå varken jublade jag eller gjorde vågen. I stället hade jag önskat att chefen stått på sig lite. Att man skulle behöva uppvisa lite större brister innan man blev portad.
Ok, jag var och är kanske inte världens bästa diskare. Men hallå, vad hände med proportionerna?

Jublade gjorde dock många Barcelonabor i somras. Zlatan bytte ju arbetsplats. I stället för att spela i Inters blå-svarta stass så har han i höst dragit på sig Barcelonatröjan. När kontraktet var klart presenterades han inför över 50 000 jublande åskådare på fotbollsstadion Camp nou.
Sug på den. 50 000 jublande åskådare när man är ny på jobbet!
Nog för att det brukas tas i hand och visst hälsas man välkommen men inte jublas det speciellt högljutt när man kommer som ny?
Inte står Skånetrafikens anställda och passagerare upp och hurrar när någon ny chaufför signerat sitt anställningsbevis. Inte går kommunens boende man ur huse för att hylla en nyanställd undersköterska på äldreboendet.
Fast kanske det jublas lite grann ändå. Inga applåder eller hejarramsor men inombords hurrar nog många. Vad trevligt att det fortfarande anställs någon när alla pratar kris, massarbetslöshet och övertrasserade budgetar.

De som anställs jublar däremot säkert. Postens chef Lars G. Nordström jublar garanterat. Han knäcker extra i sex olika styrelser samtidigt som han är VD. Och det är tydligen inga problem att hinna med.
 – Ingen VD jobbar ju 100 procent, säger han i en artikel i Dagens Nyheter.
Så skulle aldrig en heltidsanställd kommunalarbetare säga. Det skulle ju låta helt absurt. Barnskötaren Malin knäcker extra på ytterligare sex förskolor för ingen barnskötare jobbar ju 100 procent.

Till sist, i svininfluensans spår har det i kommunerna diskuterats allt från obligatorisk vaccinering till slopad karensdag. Den som är sjuk ska inte behöva överväga att gå till jobbet av ekonomiska skäl, resonerar man.  Så trevligt men borde det inte vara så jämt? Och i synnerhet i de jobb där man är tvungen att möta sjuka människor? Som på förskolor eller i hemtjänsten. Ingen kan ju vägra gå hem till Rune 93 bara för att han ligger däckad i en smittsam maginfluensa.
När det gäller den Nya influensan ska man inte behöva gå sjuk till jobbet av ekonomiska skäl men gäller det andra influensor är det tydligen helt ok?