Urban Bäckström, vd i arbetsgivarnas Svenskt Näringsliv, framstår ofta som arg på sin forne underlydande (från tiden i Riksbanken) och numera finansminister Anders Borg (M).
Den ilskan är bara bra för Nya Moderaternas omsorgsfullt underhållna fasad av ett borgerligt arbetarparti. Lite skäll och gnäll från Bäckström om att regeringen gör för lite åt anställningsskyddet (som redan är urholkat och poröst genom alla tillfälliga jobb) och vips kan Borg och Reinfeldt få lite stilpoäng så att vi glömmer det ökande utanförskapet och massarbetslöshet utan a-kassa. Bäckström som the bad guy och Borg som the good guy är mumma för moderat marknadsföring.
I mina vildaste konspirationstankar ser jag framför mig hur upplägget riggats på gemensamma middagar, för utfallet blir ju så himla bra för båda två.

Arbetsgivarna kan njuta av ökad styrka när löntagarna får en mer utsatt position. De får dessutom fortsätta att dra av avgiften för sitt medlemskap på deklarationen och har ökat sin anslutningsgrad. De kan driva krav om sämre anställningsskydd och lägre löner och samtidigt nöjt konstatera att löntagarna helt ”frivilligt” försvagar sin egen organisation genom att lämna den.
Facket får ta hela smällen för den tredubblade a-kassehöjningen och lägre ersättningen och medlemmarna får inte längre ens göra ett avdrag för sin medlemsavgift i deklarationen.

Försämringarna drabbar främst LO-förbunden, eftersom a-kassan numera är som en bilförsäkring: Bor du i ett ”dåligt område” med stor stöldrisk får du högre premie, och är du medlem i ett förbund med hög arbetslöshet så måste du betala hög a-kassepremie.
Metallarna betalar nästan 400 i månaden, medan exempelvis akademikernas a-kassa kostar 90 kr.  (Där kan för övrigt alla med akademisk examen vara med, oavsett arbetslöshetsrisk i deras yrke, så systemet är inte logiskt.)

I sann företagaranda har regeringen genom att kraftigt höja priset och samtidigt försämra värdet av tjänsten (a-kassan) fått folk att använda den mindre. Det är ju logiskt. Samtidigt börjar man kanske se lika krasst på fackmedlemskapet. Ger det mig personligen någon ekonomisk vinning?
Sällan kan varje medlem i facket räkna hem avgiften så enkelt, facket handlar ju om att vara många tillsammans, så att kollektivet blir så starkt att de kan bli en förhandlingspart att räkna med mot arbetsgivarna.
Då ger det varje individ nytta, i form av lön, trygghet och bra försäkringar.

Statsminister Reinfeldt och finansminister Borg vill inte erkänna konsekvenserna av sin egen politik. De tycker sig förmodligen inte ha mer ansvar än ett företag och är nog hyfsat nöjda, i alla fall med utfallet av marknadsföringsplanen.
Även om inte budgeten visat sig hålla så är fasaden ännu märkligt välbevarad.