Doktor Bindeshwar Pathak, 67 år, från Delhi har blivit något av en kändis på världsvattenveckan och han ställer tålmodigt upp på intervjuer och demonstrerar sin enkla konstruktion till toalett.
”Ett lysande exempel på hur mycket en enskild person kan påverka miljontals människors välbefinnande,” står det i motiveringen till priset.
650 miljoner indier saknar toaletter. KA berättade för några år sedan hur kvinnor i Indien uträttade sina behov först när det var mörkt. De ville inte göra detta i dagsljus, men i mörkret riskerade de att bli sexuellt trakasserade och gick ut i grupp.

Bindeshwar Pathak berättar för KA att flickor inte kunnat gå till skolan på grund av bristen på toaletter.
För att bli kvitt sina egna fördomar levde han, som kom från en hög kast, i tre månader bland människor, för det mesta kvinnor och flickor, som bokstavligen tar hand om andra folks skit. Människor som ingen vill ta i. De kryper in till latriner med sopborste och kärl och bär bort skiten i kärl som de sätter på huvudet.
– Jag fick bland annat uppleva hur en nybliven gift kvinna tvingades att gå och rengöra toaletthinkar trots att hon inte ville, berättar han och också om att det tog honom 41 år för att nå dit han är idag, inte minst att förändra attityder och fördomar.

1970 startade han en rörelse, Sulabh, för att folk skulle få toaletter och för att de kastlösa skulle slippa ta hand om bajset.
Trots att han är sociolog och ingen tekniker lyckades han uppfinna en komposttoalett, antingen med stol eller hål i golvet. Ingen behöver ta i avföringen och det räcker med en och en halv liter vatten för att spola ner den. Resterna används till gödningsmedel. Det lägsta priset för en toalett är 15 dollar.
Varför har just han lyckats med en sådan enkel metod?
– Socialt arbete utgår från en persons hjärta och inte från intellektet, säger han.
Sublah har nu installerat 1,2 miljoner toaletter, har 50 000 volontärer och verksamhet även i Bhutan och Afghanistan. Numera finns också offentliga toaletter på 7500 platser runt om i Indien. De kan folk använda för en liten avgift. Avföringen används till biogas.

Kvinnorna som tidigare var hänvisade till att ta hand om avföring har utbildats inom områden som broderi, klädsömnad, ja till och med skönhetsvård. Några lagar mat som de säljer på marknaden.   
”Nu kallar mig människor madam och har inget emot att äta det jag tillagat. Jag har slutat att vara oberörbar.” berättar en av kvinnorna på Sulabhs hemsida.
Bindeshwar Pathak säger till KA att han älskar sin rörelse, Sulabh, till och med mer än sin familj, även om det är sådant man inte borde säga högt.
– Jag är totalt besatt av Sulabh, säger han, besatt av att människor ska få ett värdigt liv.

Sulabh, är en förkortning för Sulabh Sanitation and Social Reform Movement. Läs mer på hemsidan - www.sulabhinternational.org

Officiellt finns det fortfarande över 115 000 människor i Indien som tvingas ta hand om andra människors avföring för hand, men i verkligheten kan det röra sig om över en miljon.

Stockholm Water Prize delades ut för första gången år 1991 och är världens främsta pris för framstående vattenrelaterade insatser. Priset består av 150 000 dollar och en kristallskulptur från Orrefors. Bakom priset står SIWI, Stockholm International Water Institute.