När Visby invaderas av tusentals turister och människor flockas i seminariesalar under Almedalsveckan finns Kommunals medlemmar någonstans därute i kulisserna och ser till att vardagen fungerar. En av dem är Rune Bjersander, 55 år.
Han arbetar på en sluten avdelning på psykiatriska kliniken strax utanför Visbys murar. På sin piquettröja har han fäst ett svart larm. När han visar mig runt på avdelningen verkar det lugnt. Bara några få patienter syns till. Några sitter på baksidan av huset och röker. Men det är ett bedrägligt lugn.
När som helst kan det komma in en patient som gör hela avdelningen sårbar. Det handlar inte bara om att invånarna på Gotland kan behöva hjälp.

Rune Bjersander
Rune Bjersander jobbar på sluten psykiatrisk avdelning i Visby.
Foto:Ann-Christin Sjölander

Turistinvasionen medför även att patienter från fastlandet tar med sig sina problem hemifrån. Och de kan må rejält dåligt och skapa oro på hela avdelningen. Alla resurser går åt att lugna och klara av den patient som kommit in. Antalet beroendepatienter har ökat och de kan vara svåra att hantera.
– Ibland får vi tillkalla Securitas. Vi räcker inte till i dagsläget, säger Rune och berättar om en anställd som vid senaste tillbudet fick en svångrem runt halsen.
Rune berättar om hur de måste anlita kriminalvården för att transportera patienterna till fastlandet. Ska någon patient flygas i helikopter måste han/hon sövas ner.
– Förra veckan tog vi färjan över när vi åkte till Skåne med en patient, berättar han. Men det kan dröja två till fem dagar innan patienten kan förflyttas.

Under Almedalsveckan har Rune deltagit i seminarier som handlar om psykiatrin, bland annat om hot och våld. Om han haft tid skulle han även gått på seminarier om Östersjön.
– Jag är intresserad av hur man kan rädda Östersjön, jag vill ju kunna bada i ett rent hav.
Badandet får vänta för nu jobbar han inomhus i den heta sommaren.

Frågan är om sommaren blir så torr att det åter blir bevattningsförbud på Gotland. I Visby fördubblas vattenförbrukningen under sommaren och då gäller det att ha koll på hur mycket vatten invånarna använder.
Sigge Norberg visar några vattenmätare i sin verkstad i utkanten av stan.
– Det här är en femkubikare, säger han och tar fram en mätare. Och den där på hyllan är en 20 kubikare, den ger 20 kubik i maxflöde, berättar han på ett fackspråk som till slut blir för krångligt för den oinvigde.
Han är vattenmätartekniker och byter ut gamla mätare.  
Han har nyss varit och bytt en mätare i en fastighet.
Det tar en kvart att byta men har han otur kan det ta flera timmar. Som förra veckan. Han var vid Västra kyrkogatan och det gick inte att stänga av vattnet vid mätaren. En servisventil hade brustit och han började gräva och leta i gatan, tills en kollega kom. Biskop Lennart Koskinen gick förbi och undrade vad han gjorde. Sigge bytte mätare hos honom också.  

För honom innebär Almedalsveckan att det blir allt svårare att ta sig fram med arbetsbilen på väg till de olika fastigheterna.
– Igår stod det några mitt på gatan under valvet och pratade. Ingen rörde sig, de bara står där. Jag fick rulla sakta och tuta, berättar han.
Nu i semestertider kan Sigge få rycka in än här än där. Han är utbildad rörmokare med nio år i yrket och tjänar endast 20 650 kronor trots nio år i yrket.
På frågan varför han inte startar eget svarar han att han trivs med jobbet och arbetskamraterna.
– Pengar är mycket men det är inte allt.

Almedalens seminarier har han inte alls funderat på men han tänka sig att gå på något som handlar om energi. Fast han är kritisk till såväl etanolbilar som att sortera sopor. Detta skulle han kunna utveckla länge men har inte tid. Han installerar mätare över hela Gotland.
Förr var det ett detektivarbete att hitta alla ägare från fastlandet som har hus på ön.
– Det var att knacka dörr och sätta upp lappar.
Nu har han tillgång till dator med mobilt internet och kan nå husägarna lättare.