Ännu en film av Woody Allen, där han återvänt till New York. Den pessimistiske och människoföraktande Boris (spelad av Larry David) blir invaderad av den naiva levnadsglada Melody, en 40 år yngre kvinna. En osannolik kärlekshistoria och det kommer flera sådana i filmen. Bortom välinrutade familjeliv.

Inte Woody Allens bästa film men här finns dråpliga episoder, kvicka dialoger och lite aparta relationer. Intellektet är inte alltid det som styr våra val. Däremot slumpen. Som i filmen, där folk lär känna varandra av ren händelse.