Det bodde en osalig ande
i detta arma bröst
som räknade sina sorger
och sällan fann nån tröst

Med vinden kom ett litet frö
nära hjärtat slog det rot
Dess styrka motade förtvivlan ut
och dess kärlek blev min bot

Och i denna kropp numera
det bor en förnöjd bohem
som skattar sina lyckor
och smider små poem