Överallt
var jag ser
i detta rum
är det människor.

Människor som springer
fram och tillbaka
med viktig
och beslutsam min

Varför springer ni så?
Vart har ni så brått?
Hejda er lite!
Stopp!

Kan inte någon
ägna en minut
åt bara mej
just mej?

Jag behöver så lite
det går så fort,
bara en stödjande hand
när jag går.

Ett vänligt ord,
en klapp på kind
så jag vet
att jag finns till.