Den ekonomiska krisen försämrar läget dag för dag i kommuner och landsting landet runt. När teori möter praktik så är det nedskärningar som gäller. Regeringen förblir passiv och Borg fortsätter  envist att upprepa att han inte vill ”äventyra de offentliga finanserna”, trots allt mer högljudd kritik.

Regeringens krispolitik duger inte. Den bedömningen gör sex av sju ledamöter i Finanspolitiska rådet, en myndighet som har till uppgift att göra en oberoende granskning av regeringens
finanspolitik.
Professor Lars Calmfors är rådets ordförande och han följer nu Konjunkturinstitutet med många flera och förordar ytterligare tillfälliga statsbidrag till kommunerna redan i år för att undvika uppsägningar.
Till den tidigare så forskningsintresserade finansministern skriver de vad många tycker är självklar matematik:

”Det är förmodligen billigare att uppnå en viss sysselsättningsnivå genom att förhindra uppsägningar än genom att senare stimulera till nyanställningar. Vi delar också Konjunkturinstitutets bedömning att tillskotten nästa år borde vara större än enligt vårpropositionen. Existerande forskning tyder på att offentlig konsumtion har starka effekter på den samlade efterfrågan.”

Men Borg slår dövörat till och vill endast gå med på att satsa ytterligare på utbildningsplatser på arbetsförmedlingen.

Detta är rådets andra rapport, som i vissa delar alltså framför liknande åsikter som LO, den rödgröna oppositionen och Konjunkturinstitutet. De vill ha mer statsbidrag till kommunerna, de dömer ut regeringens sysselsättningspolitik, efterlyser kraftigare satsningar mot arbetslösheten, högre studiebidrag, och anser att utgiftstaket i statsbudgeten måste kunna brytas.
Denna skarpa kritik mot regeringen kommer alltså inifrån, men finansministern duckar, eller passar med hänvisning till att det skulle gå åt för mycket pengar. Som om det inte kostar att kasta ut folk i förtvivlan och otrygghet och med en så dålig ekonomi att de inte har råd att köpa något alls. Blir landets finanser bättre?

Det är papegojvarning på Borg, konstaterar Eric Erfors, ledarskribent i Expressen (09/05/12). Och det är ju förvisso rätt lätt att bli papegoja i dessa tider, men frågan är om inte  den moderata partistrateg Per Schlingman ändå borde kunna komma på några andra saker som finansministern kan säga. Exempelvis JA…
Finanspolitiska rådet konstaterar att utbildningssatsningarna för arbetslösa inte räcker till och att det som regeringen kallat ”satsningar” inte stämmer. Enligt rapporten har 6 500 fått plats på arbetsmarknadsutbildning förra året, inte 69 000 som regeringen hävdat. (Vem är det som inte kan räkna nu?) Rådet ser inte heller sänkta arbetsgivaravgifter till vissa grupper som särskilt effektiva utan föreslår, precis som LO, utbildningsstöd direkt till företagen.  (Något som även framförts på ledarplats av undertecknad i denna tidning.)

Endast hälften av alla heltidsarbetslösa får i dag arbetslöshetsersättning. Åtta av tio arbetslösa ungdomar står utan a-kassa, visade en rapport från Arbetsförmedlingen.
Och Finanspolitiska rådet underkänner också de höjda avgifterna till a-kassorna och skriver:
”Vi känner också – liksom i förra årets rapport – stor oro över den
medlemsminskning i a-kassorna som skett till följd av de höjda medlemsavgifterna.”

Egentligen vill de ha en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, men i väntan på den vill de tillfälligt höja a-kassans tak nu i lågkonjunkturen och kan tänka sig att perioden med 80 procent blir längre än den är nu. De hoppas även på en a-kassa som följer konjunkturerna så att ersättningsnivån är högre i låg- än i högkonjunktur, något som verkar påminna om den lönepolitik arbetsgivarna föreslår nu fast tvärtom…
Det låter märkligt, men rådet har rätt i att den försämring av a-kassan som nu slår till med full kraft inte gör den ”nytta” som regeringen tänkt, eftersom det inte spelar någon roll hur många jobb man söker om det inte finns några att få. Det är bara cyniskt. 

Finanspolitiska rådet föreslår även snabbare studietakt för ungdomar och vill uppmuntra detta med höjda studiemedel, eftersom de släpat efter och urholkats i många år. Båda förslagen är bra. Även om jag tror att många ungdomar behöver det där första året efter gymnasiet för att jobba, resa och fundera på framtiden så borde själva utslussningen till egen försörjning gå snabbare. Även förslaget om ”en gradvis höjning av arbetstiden över livet” är tänkvärt, men hindren för att låta allt friskare äldre jobba finns över hela arbetsmarknaden och verkar rätt knepiga att komma åt.
I Finanspolitiska rådet ingår Lars Calmfors (ordförande), Torben Andersen (vice ordförande), Martin Flodén, Laura Hartman, Ann-Sofie Kolm, Lars Tobisson och Erik Åsbrink.
En ledamot, Lars Tobisson, har anfört en avvikande mening på en punkt: bedömningen av hur omfattande finanspolitiska stimulanser som är lämpliga i dagsläget och har reserverat sig.

Finansminister Anders Borg, som tidigare hävdat att han helt styr sitt handlande efter ekonomisk forskning, bör stänga papegojnäbben, öppna öronen och plånboken genast!