En glömd symbol sitter ensam i hösten
I samma takt som löven faller glöms ett öde bort
I ljuset från en lykta njuter människor av sitt sällskap, sin ensamhet eller trygghetens varma fingrar
I kylans boning dyrkas lyckans troféer framför människoliv
Ett bortglömt öde har väl ingen dött av
Ingen som betyder har offrats i detta krig