Slutscenen är klassisk. Efter sju sorger och åtta bedrövelser skrider Richard in på Debras arbetsplats, lyfter upp henne i famnen och bär ut henne ackompanjerad av kollegornas applåder.

Åh, vad jag skulle vilja uppleva samma sak. Det behöver inte ens vara Richard Gere. Jag är inte så kinkig. Johnny Depp, Jake Gyllenhaal eller Michael Nyqvist går också bra.
Fast det skulle nog aldrig inträffa, för inte skulle kollegorna applådera om jag plötsligt drog med drömprinsen mitt i ett arbetspass? Inte för att de är eller har varit missunnsamma men jag kan höra hur det skulle ha låtit på mina forna arbetsplatser.
 – Näe, vad nu? Ska du gå? Men Elsa ska ju ha tillsyn kvart i tre. Och sen är det ju dubbelbemanning hos Hjalmar?
Eller:
 – Men Sanna, inte kan du dra nu, vem ska då ta hand om vilan?

Det är överhuvudtaget snålt med applåder i de flesta yrken. Inte som i ståupp-världen där man får en applåd redan då man äntrar scen­en, före det att man ens har sagt något roligt.
Det har min kollega och före detta polisen Hasse Brontén noterat och konstaterar att han som polis aldrig fick applåder när han stoppat en bil för fortkörning.

Stefan Einhorn konstaterar i sin bok ”Konsten att vara snäll”  att det är väldigt sällan vi hör människor säga att de fått för mycket beröm, vilket är konstigt eftersom det inte kostar något att ge det. I kristider som dessa då alla mer eller mindre måste spara så finns det i varje fall en sak vi kan slösa med, nämligen beröm och uppmuntran!
Märkligt är också att vi ofta förväntar oss att beröm ska ges i en hierarkisk ordning. Lärare till elever, chefer till anställda osv. Som om chefer inte skulle behöva beröm?

Jag kom på mig själv för ett antal år sedan. En chef skulle sluta och det kom som en stor överraskning. Jag tyckte det var genuint tråkigt så den sista dagen överräckte jag en present och berättade för henne hur bra jag tyckte att hon var. Det slog mig då att det var första gången jag sa det till henne. Jag önskar att jag hade sagt det tidigare. Hon hade säkert uppskattat att bli lovordad före hennes sista arbetsdag.
Troligtvis hade hon också applåderat och tagit över mina arbetsuppgifter om Richard Gere klampat in mitt under arbetspasset och burit iväg mig.